Mona Fälth: Kollevik eller Kallevik?
Detta är nu snart 70 år sedan. Jag har simmat många simtag sedan dess.
Eftersom jag bor så nära badplatsen blir det ofta promenader längs viken. Det är ett lyft för själen att skåda ut över havet, något som inte går att förklara, det kan bara kännas.
Det som förr dominerade bilden var det tio meter höga hopptornet i betong. En och annan modig person vågade sig på att hoppa eller till och med dyka från denna svindlande höjd. Men inte jag.
I dag finns inte hopptornet kvar. Det var i dåligt skick. Betong står sig inte för evigt, så kommunen valde att spränga och forsla bort det. Även bryggan i betong som fanns längs klipporna är borta nu. Vad gäller hållbarhet så kan inget av oss människor tillverkat mäta sig med naturens klippor som nu bjuds att klättra och ligga och sola på.
Några av de senaste somrarna har jag upplevt lite högre mer behaglig temperatur på vattnet. Nu när badsäsongen snart börjar kan vi kanske hoppas på många sköna inte alltför svalkande bad.
