I den blekingska hagen

- Antingen klarar man det eller så byter man jobb, säger

veterinär Lars Lannek och växlar ner till trean.

Jordbruksverkets röda bil slingrar sig fram i den blekingska vinterkylan. Vi är på väg till Djurtorp för att göra ett sjukbesök hos en ko som nyligen har kalvat.

Att vara veterinär innebär många hårda journätter och långa arbetspass.

- Man vänjer sig i bästa fall, säger Lars Lannek.

Varierade uppgifter

Lars Lannek gick ut veterinärshögskolan 1972. Han och hans fru Inga-Lill Lannek kom till distriktsveterinärsstationen i Karlshamn 1997. Uppgifterna som distriksveterinär är väldigt varierande. Speciellt i Blekinge.

- Jag besiktigar slakterier, tar hand om vilt på Eriksberg och så alla lantbruk, värperier och minknäringen på Lister också, säger Lars Lannek.

Om Lars Lannek hade varit tvungen att välja mellan att vara värphöna och mink så hade han valt att vara mink.

- Värphönorna har det inte bra. Istället för att att göra något ordentligt åt problemen så tar regeringen beslut på att de ska få lite större burar och de gamla säljs till Finland, det är ju meningslöst, då kommer vi att importera billiga ägg därifrån i stället.

Science fictionfilm

När Lars Lannek berättar om hur man tar salmonellaprov från en av dessa värperier låter det som rena science fictionfilmen.

- Man kommer in i en stor hangar, 200 meter lång med tre våningar burar med höns i. Spillningen går rätt ner till ett jättelager i källaren och där går man med sina burkar i ett svagt sken av några glödlampor och tar prov. Plötsligt upptäcker man att det krasar under stövlarna, det är tusentals och åter tusentals skalbaggar som är placerade där för att äta gödsel, berättar Lars Lannek och skrattar.

I Djurtorp väntar lantbrukare Nils Göran Olsson. Han är orolig för sin ko som kalvade för fyra dagar sedan. Hon har haft kramper och är väldigt ostadig på benen.

- Hon fick två stora tjurkalvar och det tog hårt på henne, säger Nils Göran Olsson.

Lars Lannek konstaterar ganska snart att det handlar om en kalvningsförlamning precis som Nils Göran Olsson misstänkte.

- Det är ganska vanligt och beror på kalciumbrist, säger Lars Lannek och går sedan och hämtar kalcium i bilen. Han ska ge kon kalcium i dropp med en gång för att hon ska repa sig snabbt.

Eftersom kon fick tvillingtjurar tappade hon, med fostervatten inräknat, över 100 kilo på en gång, det tär på kroppen.

- Hon ska få in en av kalvarna i boxen så att hon inte går och oroar sig, säger Nils Göran Olsson.

För att kunna mjölka kon får de en kalv ungefär en gång om året och även om Nils Göran har sett en hel del kalvar under sin tid som lantbrukare blir det aldrig rutin.

- Det finns inget vackrare än när man hittar en nyfödd kalv ute på betet på sommaren, säger Nils Göran Olsson och den frostiga vinterluften värms i ett par ögonblick vid minnet.

Efter att ha fått dropp av Lars Lannek börjar kon så sakteliga piggna till. Om några dagar kommer hon antagligen att vara helt återställd.

Svampinfektion

Efter att ha klappat tjurkalvarna, pratat lite med hunden Bamse och lekt med en helt otroligt charmig vit katt tar vi farväl av Nils Göran Olsson för att bege oss till ett sto med problem med ett sår på benet.

Lars Lannek ser med en gång att det handlar om rasp, något som är ganska vanligt när det har varit höst och mycket fukt. Det är en slags svampinfektion i benet och Lars Lannek skriver ut en mjukgörande salva.

Ute på gårdsplanen ryker det, bisarrt nog, lite hemtrevligt från gödselstacken i kylan. En fasan hörs skrika långt borta och i stallets stupränna kvittar en rödhake.

Det var inte så dumt, namnet på den där tv-serien om de engelska veterinärerna.

I vår herres hage.