Gick från glass till vård

Yvonne arbetar inom kommunens nya resursteam och ambulerar mellan olika arbetsplatser i hela kommunen.

-Jag hoppar in där det behövs.

I bland jobbar hon i hemtjänsten, ibland på äldreboenden eller inom handikappomsorgen. Bara förra veckan var hon på fem olika ställen.

-Jag trivs jättebra. Man måste vara en väldigt social person, anpassningsbar och väldigt lyhörd. Men man lär sig väldigt mycket och får en oerhörd kunskap om människor i det här jobbet.

Började vikariera

Den 15 juni 2003 gjorde hon sin sista arbetsdag på mejeriet där hon hade jobbat sedan 1975.

-Det kändes fruktansvärt tufft. Man hade jobbat där så länge och kastades ut i ovisshet utan att veta vad man skulle göra av resten av sitt liv.

Men Yvonne hade bestämt sig för att inte gå arbetslös.

Via arbetsförmedlingen fick hon möjlighet att praktisera inom vården. Sedan arbetade hon under ett år som timvikarie innan hon förra våren fick hon fast anställning i det nystartade resursteamet.

-Jag tycker om att jobba med människor och jag har underbara arbetskamrater.

Men samtidigt är jobbet i hemtjänsten många gånger psykiskt krävande.

-Man vet aldrig vad som väntar en när man öppnar dörren. Vårdtagaren kan ligga död där. Eller ligga skadad utan att ha kommit åt att larma.

-Och dementa vårdtagare kan vara både aggressiva och våldsamma.

Saknar du tiden på Carlshsmn Mejeri ?

-Nej, det enda jag kan sakna är kamratskapen på mejeriet. Men de som verkligen var mina vänner umgås jag fortfarande med.

Den enda som är sämre med vårdjobbet är lönen. Yvonnes grundlön är nu drygt tusen kronor mindre än när hon jobbade på mejeriet.

Dåligt betalt

Hon tycker att det är skamligt att vårdjobb, som på många sätt är mer kvalificerat än industrijobb, är så dåligt betalt.

Framför allt upprörs hon över timvikariernas löner och arbetsvilkor.

-Det märks att det är ett kvinnoyrke.

Törs inte säga ifrån

Yvonne, som var fackligt aktiv under sin tid på mejeriet, tycker sig se en kulturskillnad i hur man agerar gentemot arbetsgivaren i den offentliga sektorn och i industrin.

-Kvinnor i vården vågar inte säga ifrån, de hukar ofta gentemot chefen och vågar inte ställa krav.

Hon tycker att det är ett stort problem att anställda inom vården är så rädda för att opponera sig och öppet kritisera sin arbetsgivare.

Själv drar hon sig inte för att säga ifrån när hon tycker att något är fel och för det får hon ofta uppskattning för från sina arbetskamrater.

Men på det hela taget tycker Yvonne att fördelarna överväger med det nya jobbet.

-Mitt liv har blivit bättre nu och jag frågar mig ofta varför jag inte bytte jobb tidigare.