Fruktad mårdhund kan finnas i länet

Jan Hensche befann sig vid Smålandsgränsen på jakt efter vildsvin när han plötsligt fick se ett djur med kort, tjock svans rusa över nejden.

– Djuret hade bråttom iväg, men jag är säker. Varken rävar eller grävlingar har sådan svans och färgteckning. Det var en mårdhund jag såg, säger Jan Hensche, jägare från Asarum.

Enligt Ulrika Jakobsson vid Svenska Jägareförbundet är mårdhundar glupska, men de är fruktade också på grund av de smittor som de kan sprida.

– De äter allt som de kommer åt och dammsuger marken på fågelungar och små djur. Dessutom kan dvärgbandmask spridas mycket snabbare med mårdhundar, och det är en lömsk sjukdom, säger hon.

Hon betonar att dvärgbandmask aldrig har konstaterats på någon mårdhund i Sverige, men skulle mårdhundarna få starkt fäste finns risken att smittan sprids snabbt, både via tamhundar och direkt till människor.

– Då skulle man inte ens kunna plocka bär i skogen. I Finland och Ryssland har folk blivit så sjuka av dvärgbandmask att de har tvingats operera bort organ, säger Ulrika Jakobsson.

Hon har fått minst tre rapporter om att mårdhund synts till i norra Blekinge. Svenska Jägareförbundet satte ut kameror för ett par månader sedan i Karlshamnstrakten, men någon mårdhund har inte registrerats på bild.

– Hittills har vi inte haft någon bekräftad mårdhund söder om Örnsköldsvik. Men vi avfärdar inte tipsen från Blekinge. Mårdhundarna skulle kunna komma in från Danmark, där de är vanliga. De kan både simma och ta sig över Öresundsbron, säger Ulrika Jakobsson.

Jan Hensche tycker att mårdhundarna är ganska söta, men han vill absolut inte att de får fäste i Blekinge.

– Det är ju fina djur egentligen, men om de skulle bära på smittor är det inte så muntert, säger han.