En sann globetrotter
Det finns inget som heter det går inte. Så säger Hildur Sorinder och det är inte utan att man är böjd att hålla med henne. Nätt i kroppen, livlig i gesterna och mycket, mycket närvarande i sinnet är denna beresta dam från Karlshamn.
Hildur fann råd
När det blev översvämning inne i tågvagnen i Egypten var det Hildur som fann råd. Resolut fixade hon fram några plankor att lägga på golvet så att alla passagerare kunde gå någorlunda torrskodda. Året var 1979 och Hildur Sorinder var på väg för att se Luxor.
En annan gång fick hon hjälp att torka blöta kläder på samovaren ombord på Transibiriska järnvägen.
I Cannes delade hon rum med en ung svenska som var livrädd för kackerlackor. Inga problem för Hildur, hon tog död på odjuren utan att tveka.
På egen hand
Hon älskar värme och tar sig helst fram på egen hand. Alltid hittar hon någon ortsbo som kan visa vägen eller berätta hur hon ska gå. Oftast har hon rest själv och skaffar sig vänner under resans gång.
Ett flertal språkresor har det också blivit, både engelska och franska behärskar hon väl.
Hur är det med packningen då? Tja, med tanke på hur många resor hon gjort så kunde det vara bättre.
- Jag har alltid alldeles för mycket med mig, det där lär jag mig aldrig, skrattar Hildur.
Inte utan en kaffetår...
En sak glömmer hon aldrig och det är en liten doppvärmare. Absolut nödvändigt för att fixa en kaffetår när suget sätter in. Trots att hon vid det här laget sett stora delar av världen finns det fortfarande resmål att drömma om.
- Australien, Sydafrika och Brunei. Dit skulle jag vilja åka, särskilt pubarna i Australien lär vara så trevliga, säger Hildur.
Hittills har hon aldrig råkat illa ut, åtminstone enligt egen uppfattning. Vad är väl jordbävning i Japan, kroppsvisiterande israeliska gränskontrollanter eller en exploderande brevbomb på ett närbeläget postkontor...
Aldrig rädd
Hildur är både morgonpigg och nattuggla. Drar sig inte för att gå ut ensam på kvällarna ens i de mest avlägsna länder. Hemma i Karlshamn har hon inte heller några problem med att få tiden att gå. Tre barn och sju barnbarn, hus och trädgård och allt som hör till.
Sedan maken gick bort för tre år sedan tycker hon att ensamheten är påfrestande. Hon har ingen ro att sitta still utan trivs bäst när det händer mycket.
- Man ska inte vara rädd när man är ute och reser. De allra flesta människor är både trevliga och gästvänliga, säger Hildur.
Många brevvänner
Hon har fått många vänner över hela världen genom åren och håller brevkontakt med en del av dem. Minnena är många och hon har anteckningar om vart varje resa gått och när.