De räddade sin 87-årige granne ur husbranden

– Man har gått igenom händelseförloppet några gånger nu, säger Åke Hallström på gräsmattan vid grannhuset två dagar senare.

Tillsammans med Per Gustafsson på andra sidan vägen räddade han 87-åringen ur det brinnande huset i fredags.

– Jag skulle precis gå till jobbet strax efter klockan ett, när jag märkte att något inte stämde. Jag såg lite rök från en ventil till tvättstugan. När jag sen märkte att det var helt svart runt fönstret där ­uppe begrep jag direkt att det brann. Väl framme vid häcken hörde jag ljudet från varnaren

– så jag kastade vad jag hade i händerna, minns Åke Hallström.

Han har ett förflutet som deltidsbrandman i Svängsta, och agerade instinktivt.

Grannens ytterdörr var låst, liksom dörren till den inglasade altanen på baksidan, där Åke såg all rök välla ut.

– När jag kom runt till ytterdörren igen hörde jag att han stod innanför, men inte kunde öppna.

Medan Åke ringde 112, kom Per Gustafsson av en händelse förbi på väg ut med sin hund. Han förstod snabbt vad som var på gång – och haltade tillbaka hem för att hämta sin pulver­släckare.

– När jag kom upp till alta­nen igen, hängde Åke halvvägs in genom skjutdörrar där, säger Per och pekar.

Åke rullade in i röken som nådde halvvägs ner i rummet. I en fåtölj satt 87-åringen oförmögen att flytta sig på egen hand.

– Han var tung. Men jag hade inte gett mig förrän jag fått ut honom, säger Åke, som med förrättat verk ute på altanen, återvände in med Pers pulversläckare för att slå ner ­lågorna vid spisen.

Efter att Åke och Per med gemensamma krafter fått sin allt svagare granne vidare ut på gräsmattan, hämtade Åke andan för att åter ge sig in i huset och släcka.

– Sen hörde jag sirenerna, säger Åke, som ryggmärgsmässigt gav direktiv till ett par av sina gamla kollegor.

– På något sätt satt rutinerna kvar efter övningar man gjort säkert hundra gånger.

Per, utbildad i brandskydd sedan åren på Bruket i Mörrum, hade under tiden sett till sin gamle granne ute på gräsmattan och försökt hjälpa till med andningen.

– Han var helt svart i ­näsan och munnen. Jag försökte pusta in lite luft bland annat, säger han.

Räddningstjänstens bedömning är att Åkes och Pers insats var väldigt avgörande för mannens liv.

– Jo, en minut senare så hade det nog varit för sent – både för honom och huset, säger de utryckande grannarna.

– Men vi gjorde bara vad alla förhoppningsvis hade gjort i samma situation, lägger Åke till.

Enligt de uppgifter han har fått från en anhörig vårdas den 87-årige grannen fortfarande i Karlskrona.

– Nu hoppas vi bara att det går bra för honom, upprepar Åke och Per.