Världens bästa olyckshändelse
En hane och en tik i samma rum under några få sekunder resulterade i nio valpar i en etta strax söder om Stockholm.
Vi såg en annons och åkte dit bara för att titta. I bilen hem satt den mest suspekta gatukorsning i brors knä. En valp med gigantiska öron och ben ohanterligt långa. ?
Den lilla valpen döpte vi till Tilda. Namnet fick hon efter brors på/av -flickvän Matilda (fick ju inte vara för uppenbart på grund av eventuell relationsstatus).
Tilda var en speciellt valp.
Bland annat fick hon någon slags ätstörning. Det enda som fungerade var att mata henne med skalade små äppelbitar i soffan. ?Förmodligen var det ett uttänkt påhitt för att soffan uppenbarligen var en trevlig plats att sitta i.
Jag gick en valpkurs med henne. Ungefär såhär lät det:
- Tilda sitt!
Hunden hoppar.?- Tilda fot!
Hunden sätter sig.?- Tilda hoppa!
Hunden lägger sig.
Kursen gav oss ingen medalj varken i agility eller lydnad. Inte heller särskilt många hundvänner från kursen.
?Det är konstigt det där med djur. Hur vi först bekantar oss, sedan samspelar och tillslut bygger upp ett evigt band. Ibland känns det som att Tilda hör mina tankar. Att hon är överintelligent.
Den tanken har jag dock ofta kunnat skaka av mig när hon ätit torkat hundbajs på gården.
Djur är fantastiska. Eller ja jag ogillar katter, gnagare och hästar. Men hundar de är underbara.
Behandlar man dem med respekt och en himla massa kärlek kan de bli ens bästa vänner.
Tilda lärde sig tillslut att sitta. Vacker tass lärde hon sig också. Kanske inte alltid när man bett om det men ändå.
En solig dag i mars 2013. Alldeles för många kilo kärlek tjockare fick den bästa olyckshändelsen någonsin somna in hos den famn som för tretton år sedan hämtade henne.
