Ute på ett "litet" äventyr

Nyheter • Publicerad 29 juli 2013

Skaldjur, jazz och kultur var temat på min och vännen Hannas semesterresa till Kroatien förra sommaren. Men så fick vi en idé om ”en liten utflykt” som nästan kom att kosta oss livet.

– Men hjälp, vad hände egentligen?

Lugn, jag kommer dit.

I en avlägsen innerhamn hyrde vi en kajak.

– Det ska bli dåligt väder framåt eftermiddagen, sa vännen.

– Äsch, meteorologer! Kontrade jag.

– Kan ni paddla? Undrade uthyraren.

– Jo, men visst, sa jag och bröstade upp mig.

Med två tidigare paddlingserfarenheter var jag och vännen kolugna.

Vägen till ön var lång men magisk. Paddeltagen tog i det azurblå vattnet.

Och ön? Fantastisk. De vackraste grönområden med Linnés hela flora. Ett slott ,vita glänsande klippor och påfåglar i alla olika nyanser.

Jag fick ofrivillig ögonkontakt med en påfågel. Dess isande blickar skar genom mig.

Den spände upp vingarna, intog startposition och varnade med ett tjutande ”niiit, niiit”. Jag sprang med det tjutande fjäderfäet hack i häl. Den lilla stigen kändes oändlig och snart kunde jag nästan känna fågelns nafsande i ändan. Folk pekade och jag förbannade mänskligheten för dess bristande civilkurage. Snabbt tog jag ett beslut. Med ett jättehopp lämnade jag stigen och tog skydd på klippkanten.

Jag överlevde påfågelattacken, men där slutar inte historien.

Dag blev till kväll och vi satt återigen i kajaken beredda att ta oss till fastlandet.

– Det verkar bara vara du och jag som är ute till havs idag, sa jag.

Att vi var ensamma till havs berodde på att det blåste upp till storm. Vågorna blev allt större. Molnen tätnade och havet i azur gick nu mer i askgrått.

Det blev tyngre att styra kajak och jag ville ge upp. Låta vågarna ta oss.

Svetten rann och vi paddlade likt fångar på flykt. Minuterna kändes som timmar och jag tackade Herren efter varje våg vi hade överlevt.

Efter alldeles för många timmar såg vi hamnen. Utmattade och nyfrälsta väntade vi oss ett mottagande likt de mest heroiska hjältarna.

Kanske skulle liveteve ta emot oss?

Och hur blev det då?

Ingen hade saknat oss.

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.