Kreatörer skapar kulinarisk historia

För några år sedan. Hos min vän kocken. Hon bjöd mig på mat. Det var avancerat, dyrt och hade tagit (enligt mig) alldeles för många timmar att laga. Jag sträckte mig fram, tog av korken och skulle precis sprida ut den röda vätskan över min tallrik.

– Va gör ?ru? frågade hon argt på bred stockholmska.

– Ehm, läser innehållsförteckningen? Försent. Direkt insåg jag mitt misstag. Man förstör helt enkelt inte en finare maträtt med ketchup. Middagen var förstörd. Hon surade. Jag skämdes. Nästa gång hon bjöd mig på middag fick jag en färdigpizza hon demonstrativt slängde in i ugnen.

Jag skulle väl inte vilja påstå att jag är särskilt bra på att laga mat. Har några paradrätter som jag gärna bjuder folk på. Ibland får jag dock mina ryck. Som häromveckan när jag skulle laga ”Den perfekta woken” och enbart kom hem med konstiga exotiska såser från affären. Eller den gången jag skulle skära en kyckling och höll på att bli av med fingertoppen.

I fjol gavs 362 böcker om mat ut i Sverige. Förra året producerades svenska kokböcker i en omfattning som räknas den största i världen per capita

2011 räknas som matprogrammens guldår. Under en onsdag visades till exempel 14 matprogram, varav tre stycken var producerade av TV4 Mästerkocken, Kniven mot strupen, Pluras kök och Halv åtta hos mig – bara för att nämna några av de matprogram som visas på teve.

Men så hände något i onsdags förra veckan. Jag, min kusin Simon och hans lille son åt middag. Hade unnat oss falukorv och makaroner för att matriarkatet var iväg. Vi såg på varandra. Båda med undran i blick. En nick. Skjutsade över flaskan till honom.

– Det kommer bli fantastiskt Simon! uppmanade jag.

– Jag vet, svarade han säkert.

Den kvällen skapade vi kulinarisk historia. Den traditionella Coleslawen hade nu fått en brun karaktär med smak av honung och whisky. Ingen var arg denna gång. Inget förstört. Utan bara två förenade kreatörer som var lyckliga över en Coleslaw i ny tappning.