Hemsk snigelpost

Jag får sällan brev. Brev i bemärkelsen snigelpost. De flesta av mina räkningar dras via autogiro. De som vill kontakta mig ringer eller mejlar. Eventuellt kan de skicka ett textmeddelande.

Häromdagen fick jag dock ett brev. Ett vitt kuvert adresserat till mig från Patologi- Blekingesjukhuset. I ärlighetens namn vet jag – som nyinflyttad – knappt var sjukhuset ligger. Och det skrämmer mig att de vet att jag finns.

Jag har inte tagit några prover? Vet de något om mig som jag själv inte vet? Är det slut nu? Bara sådär, efter en 24-årig kort historia.

Bakom mig har jag en relativt meriterande sjukdomshistoria på grund av otaliga allergier som kommit och gått under mitt liv. Sedan barnsben har olika sjukdomar och symptom diskuterats i min familj på grund av (eller tack vare) att en stor del av släkten arbetar inom vården. Ofta vet jag vad jag lider av. Eller njae, dock har jag inte alltid rätt.

För några år sedan var jag helt säker på att jag fått hudcancer. Jag hade upptäckt en ny leverfläck och googlade det. Mycket dumt initiativ. Genaste planerade jag min begravning och hur jag skulle förvalta mina sista månader på jorden. Leverfläcken visade sig sedan vara helt ofarlig och jag kunde återgå till vardagen.

Jag skulle inte vilja kalla mig hypokondrisk. Istället kanske jag skulle säga känslig och upplyst.

Sedan några veckor tillbaka går programmet ”Helt sjukt” på Tv4. Ett program där programledaren David Hellenius tillsammans med läkare guidar oss igenom olika rön kring olika sjukdomar. Jag gillar det programmet. Inte enbart för underhållningsvärdet utan att han tar kål på en del fördomar.

Tillbaka till den skrämmande snigelposten. Måste sätta mig ned för att inte svimma av ett eventuellt chockartat besked. Läser noggrant om och om igen. Planerar min begravning. Liljor eller rosor? Svart eller valfri klädsel?

Läser igen.

Det var visst bara ett välkomstbrev för nyinflyttade.