"Jag trivs rätt bra med min hjärnkapacitet"

Det gäller att vara snäll mot sin hjärna. Eller snarare hela kroppen. Fast det sistnämnda får ta plats i ett annat kåseri. Den här gången tänkte jag hålla mig till knoppen och dess innehåll.

Nyheter • Publicerad 15 maj 2014

Att kalla den för en häftig uppfinning är måhända att ta i. Darwin kanske hade gillat det, men en hel del andra skulle säkerligen protestera. Jag nöjer mig med att konstatera att den fungerar och därmed är jag nöjd. Jag resonerar på samma sätt gällande bilen. Så länge den rullar är allt frid och fröjd. Skulle det bli något krångel tar jag den per omgående till experter. Jag är inte mycket för självmedicinering på något av områdena.

Min hjärna innehåller en hel del onödigt vetande. Häromdagen chockade jag min golfkamrat när han nynnade på "Last train to Clarksville". Jag påpekade att The Monkees var ett riktigt bra band en gång i tiden, även om de endast var en tv-produkt.

– Hur f-n vet du det, undrade kamraten och stirrade på mig, väl medveten om att jag föddes 1979.

Likväl har det fastnat.

Jag vet även att den första Åsa-Nissefilmen kom redan 1949 och blev en monumental publiksuccé. Det är det inte särskilt många som vet.

Nuförtiden är det svårt att få in ny fakta. Jag blir lika glad varje gång jag lyckas slå in rätt kod till bankomaten, eller till telefonen. Be mig inte om portkoden. Jag har inte en aning om av det är för fyra siffror. Detta trodde jag i varje fall fram till förra veckan. Två hantverkare svor vid en annan uppgång och undrade om jag hade koden.

– Pröva 0007, svarade jag efter två sekunders betänketid.

Nu har vi inte 0007, men ni förstår min poäng. Fyra siffror som jag trodde var förlorade för alltid dök upp när de som bäst behövdes.

Heja hjärnan!

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.