Vad ska pågåtågen heta?
Trogna läsare av denna tidning kanske kommer ihåg att vi kunde berätta att det (troligen, Trafikverket ju ska säga sitt också) blir pågatåg i Blekinge med början i december.
Fast, Blekinge. De kör väl ungefär fem kilometer in i Blekinge från länsgränsen vid Valje till stationen i Sölvesborg.
Det återstår en del innan man kan dra dem hela vägen till Karlskrona. Längre kommer de inte; men på stationen kan de vänslas med tösatågen till Emmaboda.
Pågatågen i sig representerar ju inte något högre stadium i tågåkande än de Öresundståg som redan susar fram genom länet. De är tvärtom lite mindre och lite obekvämare.
Ena fördelen är att de skulle kunna stanna på lite fler ställen. Det finns ett antal övergivna stationsområden längs linjen som man skulle kunna blåsa liv i: Nättraby, Kallinge, kanske Johannishus.
Den andra fördelen med pågatågen är att de har namn. Hittills har det varit förtjänta skåningar, alltifrån Hjalmar Gullberg till Tiffany Persson.
Men när tågen nu ska passera Blekingegränsen är det dags att ställa krav på Blekingenamn.
Ett är väl självklart: vår enda Nobelpristagare, sjömannen, luffaren, världsnomaden – Harry Martinson.
Visserligen går inte pågatågen till Hasslö, men Fabian Månsson som sitter där ute som ett väldigt socialrealistiskt stenblock kan vara värd ett tåg, så många demonstrationståg som han gick i som agitator (och så småningom riksdagsman).
Pågatågen går ju också upp i Småland numera, och tillsammans med smålänningarna ska vi väl kunna lansera den gränsöverskridande frihetskämpen Nils Dacke.
Börjar listan bli lite gubbig?
Margareta Skantze föreslog häromåret en staty över Drottning Margareta i Blekinges äldsta stad, Ronneby. Kvinnan bakom Kalmarunionen är förstås värd ett tåg.
Och varför inte gå på ett riktigt aktuellt namn. Hur skulle det se ut med pågatåget Heléne Björklund? Hon går säkert gärna ner till stationen och vinkar när hennes eget tåg kommer in
