Ding, dong, häxan är död
En Facebookgrupp som bildades för sex år sen har äntligen nått sitt mål.
Gruppens hela strävan har varit att veckan efter att Margaret Thatcher avlidit ska sången "Ding, Dong, the Witch is Dead" från musikalen Trollkarlen från Oz ligga överst på topplistorna.
En och annan har kanske sett den svartvita filmen på TV där en ung Judy Garland vandrar omkring i ett sagorike "Somewhere over the Rainbow" och där i alla i slutet sjunger en smått makaber jubelsång över att den onda häxan är död.
Och Margaret Thatcher var den onda häxan för många; det är svårt att tänka sig att någon annan demokratiskt vald politiker skulle kunna väcka upp sådana känslor över 30 år efter sin avgång.
I den mest spridda Youtube-versionen av Ding Dong... illustreras jubelsången över högerhäxans död med bilder från 80-talets demonstrationer och kravaller i norra England där kolgruvor och olönsamma industrier slogs ut och mängder av människor tvingades ut i arbetslöshet.
Thatcher fortsätter att dela nationen. När filmen om en åldrade, dement Margaret Thatcher visades förra året (med en lysande Meryl Streep i huvudrollen) protesterade en del mot att man visade en så positiv bild av henne - medan andra protesterade mot att hon visades upp som gammal och kraftlös.
Hennes politik fortsätter att påverka oss. I en artikel i DN påminde författaren Ian McEvan om hur det var innan Thatchers regering började avreglera och det tog en månad att skaffa en ny telefon genom det allsmäktiga Televerket.
Och en sak är jag faktiskt alldeles på riktigt imponerad av Margaret Thatcher för:
Hon vägrade hoppa i en av Stina Dabrowskis TV-intervjuer.
Mycket värdigt tackade hon nej till något så outsägligt barnsligt som att göra små hopp i en TV-studio.
Och när Stina Dabrowski berättade att Gorbatjov hoppat för henne höjde hon ett par millimeter på ögonbrynen och sade med en ironisk ton:
– Trodde han verkligen att det är sådant som krävs av en politiker i ett fritt samhälle?
