Mellanhänder kostar pengar

EU har återigen gjort en prisjämförelse beträffande dagligvaror i EU-länderna. Återigen är Sverige det dyraste landet att handla i och - observera - detta gäller oavsett om momsen räknas med eller ej.

Varför är det på detta viset? Ja, handelsminister Leif Pagrotsky sa vid något tillfälle att vi har för dålig konkurrens. Kanske är det så. De stora jättarna på marknaden styr prissättningen, till exempel ICA, Kooperationen. Är de inte fler än 3-4 stycken kan de kolla varandra och givetvis komma överens om priserna - allt prat om att kartellbildning inte förekommer är ren lögn.

Hindrar rak väg

En annan orsak är alla mellanhänder. Varför skall 5-6 olika intressenter "fingra" på grönsakerna mellan producent och konsument och ta betalt för sina ingrepp. Fullkomligt vansinne.

De stora jättarna hindrar till och med en rakare väg till konsumenten genom att inte tillåta att man lokalt köper in till exempel jordgubbar från en odlare och säljer direkt i butiken.

Vad kan man nu göra? Att förvänta sig något ingrepp "från ovan" är ingen idé.

De enda som kan göra något är vi konsumenter. Ytterst radikalt uttryckt är det ju så att om ingen handlade de varor som erbjuds till onödigt dyra priser, blev de ju inte sålda. Butikerna fick lov att tänka om.

Mat måste vi ha, toalettpapper och plastpåsar också men vi måste bli mer prismedvetna. Vi skall naturligtvis inte köpa paprikan när den kostar 79 kr per kilo eller toapapper och folie i en butik när paketen är flera kronor billigare i en annan.

Med andra ord - vi måste bojkotta de värsta profitörerna och låta bli att köpa sådant, som vi inte behöver. Vi måste gå runt i butikerna och jämföra priser och tala om för de dyraste att de just är - dyrast.

Vi måste prata om detta och inte nöja oss med att läsa om förhållandena i en liten marginalblänkare i tidningen.

Med de högsta priserna i EU - de högsta skatterna i världen och våra låga löner borde vi inte ha råd med annat än havregrynsgröt, blodpudding och kålrötter

Dags för upprop

Kanske är det dags för någon form av upprop liknande det som några husmödrar startade i Skärholmen för 30 år sedan.

Det måste vara något fel när vi är dyrast bland EU-länderna samtidigt som vi har bland de lägsta lönerna och det ändå inte går att få lönsamhet i dagligvaruhandeln.

Har man en fullständigt felaktig organisation? Är det för många tyckare i toppen, som lyfter feta löner? Måste man ha butiken öppen 11-12 timmar per dag? Vem i fridens namn måste gå och handla på lördagkvällen framåt nio? Varför skall vi behöva göra våra inköp på söndagar?

När vi jobbade 48 timmar pervecka var det inte öppet på söndagar - det gick bra ändå.

Det är dags för radikala åtgärder från oss konsumenter - eller... Har jag alldeles fel?

Olle Larsson

konsu©ment