Ge oss färdtjänst värd namnet
Pressen överflödar av beskrivningar om hur en färdtjänst absolut inte får gå till. Totalt kaos. Men de som har ansvaret, men inte själva är beroende av färdtjänst, bryr sig ej och lovar att den kommer att bli bra bara den får sitt nya datasystem att fungera. Men det kommer den i nuvarande utformning ingalunda att göra.
Den högst ansvarige politikern, Jens Åberg, har oförskämdheten att påstå att färdtjänsten inte är någon socialtjänst utan är avsedd som ett slags kollektivtrafik, uppenbarligen den sämsta man någonsin kunnat åstadkomma. Ingen som inte är absolut beroende av den skulle använda sig av den och många som är beroende och kan få hjälp på annat sätt utnyttjar inte en färdtjänst som fungerar som ren terrorverksamhet. Anhöriga ska inte tvingas fullgöra färdtjänstens uppgifter.
Särskild transport
För övrigt är Jens Åbergs påstående ren lögn. I färdtjänstlagens paragraf 1 står:
Denna lag gäller en särskilt anordnad transport för personer med funktionshinder (färdtjänst). Ingenting om kollektivtrafik! Särskilt anordnad måste om man tolkar lagen objektivt betyda att den ska vara speciellt anpassad för funktionshindrades behov. Det behovet avgör denne bäst själv, eventuellt med stöd av läkare. Och då vi är en grupp enskilda individer (människor), envar med sina av funktionshindrets art beroende behov, måste färdtjänsten vara så anordnad att varje enskilt behov kan tillgodoses. Åbergs hopklumpning av personer som i denna situation kanske vill vara ensamma med sin skröplighet är en oerhörd kränkning av de funktionshindrades integritet.
Kommunernas socialtjänstansvar ska inte få sättas åsido av färdtjänsten. Det kan inte vara lagstiftarens mening med att den brutits ut ur socialtjänstlagen.
För dem som faller under den ordinarie socialtjänstlagen säger den i paragraf I: Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall byggas på respekt för människornas självbestämmande och integritet. När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.
För dem som faller under den särskilda lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade gäller motsvarande mål. Där hävdas dessutom: Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.
Av alla de fel och brister som jag anser vidlåder färdtjänsten kan jag här blott nämna några. Där jag avrått från införande av minibussar, som likt sopbilar far omkring och samlar upp funktionshindrade som om vi vore något slags avfall, inte människor.
Ingen ska över huvudtaget behöva stå utomhus i regn, blåst eller kyla och vänta på skjuts, den ska fås vid den tid man önskar och man ska inte behöva åka omkring i timmar, högst en halvtimme. Färdtjänsten ska blott omfatta dem lagen anger.
I övrigt hänvisar jag till de klagomål som anförts i pressen och annars.
Allas uppfattning
Jag är inte allvetande på området, envar bör få framföra sin uppfattning. Vi är emellertid fullvärdiga medborgare med rösträtt och kräver att behandlas som sådana. Färdtjänsten måste ovillkorligen omgående göras lagenlig och individanpassad så att den fyller sin uppgift. Normalrutinen bör vara taxibil jämte erforderlig hjälp till och från bilen. Är man inte beredd att med kraft verka för det bör man ställa sin plats till förfogande.
Åke Larson
