Hemma hos mig

Fem i sex hemma hos mig och klockan ringer.

Dusch är bra.

Är varmt och skönt och liksom bara ett längre ögonblick där och då på ett plastgolv bakom ett badrumsdraperi och aldrig vill man säga adjö för där utanför, i hallen och köket och hela stora tuffa världen på andra sidan häcken, tallarna och granarna och backarna och motorvägen, väntar vardagen.

Den som ofta inte innehåller så långa meningar.

Nyheter • Publicerad 8 september 2010

I alla fall inte på morgonen. Jag är folkskygg då. Gömmer mig för människor som vill prata vind, väder och bygderomantik.

Ibland går det inte. Som när den där Kallingepojken och TV4-journalisten börjar gapa och stoja på perrongen. Han som med stolthet fortsätter snacka härlig bruksdialekt på fyrans lokalnyheter. Så vi snackar barndomsminnen, trots att vi egentligen har några gemensamma. Han var från andra sidan ån, den farliga. Jag var från radhusidyllen långt bort ån och ängarna. Han var svart asfalt. Jag var en gul tussilago.

Men i vilket fall som i helst så säger jag, på frågan om hur det så kallade läget är.

– Det rullar på.

Det är ju en härlig klassiker.

Förr sa man, "den hänger där".

Nu rullar man på och fanskapet det bara hänger och slänger mest hela tiden.

Men det finns en kompis i vardagen.

Helge Skoog.

För mig är han Tintin och möjligtvis Ture Sventon även gubbar som glider runt på flygande mattor mest bara är konstiga.

Mest av allt Tintin och alla kassettband jag plöjde igenom som barn. För det var lika roligt att lyssna som att läsa.

Blev ju teater av den overkliga och nästan febriga spänningen i Plan 714 till Sydney och djungeläventyren i Solens tempel.

Numera är han kanske lite väl flåsig och hurtfrisk i Halvåtta hos mig. Det gör mig ingenting. Vem skulle kunna ersätta honom i detta rakt igenom vardagsputtriga mysprogram på TV4?

Thorsten Flinck?

Jens Svensson på TV4:s lokalnyheter?

Nej, tyvärr. Eller tack och lov.

Men tänk om de kom hem till mig.

Alltså varken Flinck eller Svensson, men väl Helge Skoog och gänget bakom succén Halvåtta hos mig.

Tankarna virvlar runt.

Måste man vara trevlig? Vad ska man prata om? Vad har jag för trumfkort i skafferiet?

För inte kan väl makaroner och mellanmjölksstuvade makaroner funka?

Jag får nog fortsätta fundera ett tag till.

Vågar inte öppna upp mitt hem för främmande människor.

Däremot måste programmet hyllas. Det behövs vanligt folk som lagar mat i tv. Det är på tok för många kändiskockar som briljerar med sina "genuina råvaror" hela tiden.

Och så har faktiskt Paolo Roberto rätt, även om han tröttsamt nog alltid ska blanda in sin bakgrund som värsting i alla sina projekt.

Liksom för att, gång på gång, framhävda vilken klassresa han gjort.

– Att säga att man inte kan laga mat är bara idiotiskt. Det är ju knappast raketforskning. Slå upp en kokbok och gör som det står. Det finns inga ursäkter. Kan en avdankad gammal boxare så kan vem som helst, sa han förra veckan i samband med ännu ett boksläpp.

Exakt.

Alla kan laga mat och skriva kokböcker.

Men de flesta av oss är inga skådespelare.

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.