Frukta icke det onda

Dörren är liten. Som om den vore en köksingång till vilket radhus som helst.

Barnens kläder hänger på rad. I facken trängs övervintrade mössor med fingervantar och teckningar av superhjältar, hundar och mor och far och lillebror.

Det känns familjärt.

Inte som en skola.

Fast det är en förskola. Eller dagis, som alla, utom möjligtvis lärarna, de älskvärda pedagogerna, säger. Eller lägger i våra munnar när vi säger fel, när vi av bara farten säger "dagisfröken" i stället för "förskolelärare".

Så här har ni en offentlig ursäkt att spika upp på väggen, intill de torkade lönnlöven.

För tiden går, blott söndagsångest och amorteringar består.

Och nu är det alltså dags för August att börja lekskola. Eller förlåt, förskoleklass. En sorts frizon, en ljuv karantän mellan förskola och den "riktiga" skolan.

Han ska gå i vanlig kommunal skola, mitt emot järnvägsstationen i Ronneby. Och jag ämnar inte lägga en tillstymmelse till värdering i denna fråga. Vill mammor och pappor ha sina barn i vinstdrivande skolor, inga problem. Jag vill mest bara att han ska gå i samma skola från första till sjätte klass. Fredriksbergskolan är ett stabilt bygge. Den står kvar om trehundrafemtiotre år.

Portarna är ofantligt stora. Man får nästan svindel. Känner sig som en hobbit på väg in i ett svavelosande dödsrike.

Ovanför en av portarna har en ettrig stenhuggare bankat in: "Att frukta herren är att hata det onda". Sannolikt under överseende av den tidens kyrkoherde.

Min första tanken var att jag skickat sonen på bibelskola. Sedan förstod jag att herren var den verklige rektor förr i tiden. Och att det liksom är svårt att byta ut grovhuggen stenkonst mot mer moderna och klämkäcka visdomsord.

Samtidigt tycker jag det gått inflation i alla dessa slogans. Det handlar trots allt om en skola. Man ska lära sig saker. Och leka.

Ändå kan jag inte glömma den där raden, "att frukta herren är att hata det onda".

Det betyder, om jag tolkar det hela rätt, att den som är rädd för gud också hatar det onda.

Har jag missat något?

Ska jag gå om ettan på Galären i Karlskrona och lära mig ABC enligt Kiwimetoden?

Borde det inte stå: "Att älska herren är att hata det goda"?

Eller var stenhuggaren, som fick uppdraget av prosten och rektorn och byggchefen, en kaxig rebell, en för sin tid väldigt modig anarkist?

Han visste ju att det skulle bli förfärligt svårt att ändra budskapet, när han väl bankat in det.

Det tog trots allt åtta månader och en inställd semester och julhelg att bli färdig.

Kanske visste han också att få vanliga människor skulle begripa budskapet.

Och nu blev jag osäker.

Har jag skickat min son till en skola med spöken på vinden och demoner i katakomberna.

Ungefär som i Harry Potter-filmerna. Fast lite tvärtom.

Men jag vägrar frukta. Vill verkligen inte hata.

Bara sukta och längta - efter en sommar, lång och trygg och lika het som djävulens farstu.

Christian Hylse