Nu är Pers liv en schlager

Per Hagman har gjort sig ett namn som skildrare av 1990-talets krogliv, med böcker som “Cigarett” och “Pool”. Banan i krogbranschen inleddes tidigt. Dagen efter studenten på ett gymnasium i Skövde åkte 18-åringen till Stockholm.

– Jag var så naiv. Trodde att jag skulle bli popstjärna direkt. Men efter tre veckor tog pengarna slut så jag började städa på en krog, säger han i telefon från lägenheten i Paris stående intill sin franska balkong.

Så småningom avancerade han till bartender på natt- och svartklubbar, däribland klubben Frihetsfronten. Samtidigt pockade berättarglädjen och bekräftelsebehovet på. I stället för pojktidens fantasilåtar eller tonårens svårmodiga poesi ägnade han sig åt “något riktigt” – ordet “roman” kändes alltför pretentiöst. När han romandebuterade med “Cigarett” rönte 23-åringen stor uppmärksamhet.

– Att plötsligt få gå förbi krogköer och ligga med flickor, vad mer kunde en blyg yngling från Skövde drömma om?

Han stannade tolv år i Stockholms krogvärld. Det livet var ett välkommet komplement till det ensamma och ibland tröstlösa arbetet som författare. På krogen ägnade han sig åt konkreta uppgifter och levde ut sin sociala sida. Som 30-åring gjorde han ett ordentligt bokslut över sitt liv.

– Det var inte roligt att vara i Stockholm som ensamstående medan mina jämnåriga vänner skaffade familj och blev allt mer upptagna. Jag blev ostimulerad av att gå på krogar som B-kändis – jag var färdig med det. Jag frågade mig varför jag skulle uggla i den här skandinaviska hålan. Det kändes som en plikt mot mig själv att åka ut och upptäcka världen.

Han drog till platser där han kunde vara helt anonym, “bara en konstig svensk”. Kairo, Nice, Paris, Palermo, Marstrand. Likväl kunde han inte bli kvitt stämpeln som “krogråtta”.

– Fram till fyllda 30 älskade jag det livet. Men jag har lidit av bilden av mig som etablerades när jag var 25. Det är så tröttsamt att alltid vara förknippad med slarver. Det är ett år sedan jag var på en nattklubb senast och krogbranschen är ingen stor del av mitt liv i dag.

För tre år sedan inträffade något omvälvande i Per Hagmans liv. Vagabonden, som dittills levt ett alldeles fritt liv utan bindning till vare sig familj eller bostad, blev pappa. Och livet blev en schlager.

– På något märkligt sätt blev det en underbar befrielse från min frihet att få en dotter. Det kanske låter klyschigt, men att vara pappa är mycket större än jag kunnat föreställa mig. I min bok “Att komma hem ska vara en schlager” skriver jag att ett hem kanske inte måste vara en plats, utan en människa. Den människan fyllde tre nu i augusti. Hon är mitt hem.

– Jag är samma person, men plötsligt finns det någon som är viktigare än allt annat i mitt liv. I går låg min dotter och jag på golvet tillsammans och ritade med kritor – då blir sådant som pengar och nattklubbar väldigt oviktigt.

Häromåret gick han i personlig konkurs. Men inte ens det rubbar hans nyvunna hemkänsla.

– Det finns värre saker i världen. Så länge jag och min dotter är friska och harmoniska ska man vara tacksam.

Per Hagman är författare med nio böcker på sitt samvete och fyller dessutom 50. Kan han bjuda på någon livsvisdom?

– En sak har jag lärt mig av livet och det är att inte komma med några visdomar. Men jag har massor av förväntningar på framtiden och det har aldrig varit roligare att leva än nu. Jag är mer och mer tacksam för det som är bra och har allt större fördragsamhet med det som är dåligt.