Det är dags för rannsakning. Eller i alla fall läge att skyffla pengar till fodringsägarna.

Januari har trippat på ovanligt fort. Det känns hyvens, för om januari tycker jag inte alls.

Trots att det är nu alla dessa fina brev dyker upp.

"Spara för kontrollberäkning vid deklarationen", står det med svarta överförmyndarbokstäver, men glöm det, jag lägger inte papper på hög för att ägna tre kvällar och fyra nätter för att luska ut om Skatteverket granskat mig korrekt.

Jag är dum nog i skallroten att lita på de här människorna. De får ju betalt för att göra sitt jobb och kan säkert sin sak. Tror jag.

Ändå blev jag iskall en morgon för inte länge sedan alls. Fick ett sött litet brev från Swedbank och det handlade om ett årsbesked från Robur och om minnet ej släpat mig raklång nerför stubbig kälkabacke så är det där mina pensionspengar finns.

Och då är det klart man börja darra när det står så här:

Ingående marknadsvärde: 0,00

Årets transaktioner: 0,82

Årets värdeförändring: -0,82

Utgående marknadsvärde: 0,00

Jag kände att det inte var läge att ringa mäklaren och boka strandvillan på rivieran som ska bli min den tjusiga dag gubbskrället sjunger "ja, du må du leva på din 67-årsdag".

Men ok - en transaktion på 0,82 är också en transaktion. Eller kanske bara en stor fet lögn från Robur.

För det är nog inte meningen att vi ska förstå det här. Vi håvar in pengar i pensionsfonder och sedan, hipp-hipp-hurra, kommer vi att bli blåsta på varenda öre. Det står ju faktiskt så i det "finstilta" - att fonder inte automatiskt genererar ett liv i rikedom och lyx. Du kan lika gärna förlora rubb, stubb och frisörsalong. Om du nu är i den branschen.

Fast det där med lögner är intressant. Läste någonstans att vi gärna ljuger om vilka böcker vi läst och helst hittar vi på att vi läst tunga klassiker som Krig och fred och Processen.

Alla har gjort det någon gång i livet, ofta för att imponera på någon vacker kvinna eller förtjusande pojkvasker.

Det kan jag inte skriva under på, men nog har jag skrockat falsk om min bokkonsumtion.

Men jag hoppas här och nu på syndernas förlåtelse, svenskalärare Monika Selling.

Du ville att vi skulle läsa Kafkas Processen och tro mig, kära du, jag försökte verkligen men blev förvirrad när de aldrig kom till skott och varför vi

aldrig fick veta vem som förföljde den där stackars människan.

Jag blev paranoid själv.

Började läsa Amerika av samme författare i stället.

Trodde ju att det var ett epos i stil med Karl-Oskar och Kristinas utvandrarbravader.

Men nej. Det var gytter från en annan värld och jag gav upp innan kapitel två.

Ändå refererade jag till Amerika i gymnasierecensionen av Processen.

Trots att jag då inte hade läst någon av böckerna.

Däremot gillade jag Dvärgen av Pär Lagerkvist, trots att jag inte var 26 tum hög, välväxt och hade de rätta kroppsproportionerna.

Det var en liten lögnaktig sak, den där dvärgen.

Lite grann som jag. Som ständigt misslyckas med att inbilla min omgivning att min största lögn är att jag inte kan ljuga. De tror bara att jag hittar på.