Tjugondag-Knut? Varifrån namnet, och varför just den 13 januari ? Bakgrunden till det hela är något diffus. Vissa anser att knutsdagens namn skall härledas till den danske regenten Knut Lavard, som dödades, helgonförklarades och så småningom skrinlades den 13 januari år 1131.

Andra menar att förklaringen är betydligt mer prosaisk och går tillbaka till de "julaknudor", vedträn utklutade till att föreställa gubbar, som kastades in i stugorna på landsbygden av upptågslystna ungdomar vid de festligheter som satte punkt för julen.

Det förekom också att man gick omkring och bankade med en träklubba i husknutarna den 13 januari för att därigenom markera att julen borde ge sig iväg.

Kasta julaknutor Enligt en uppteckning vid Etnologiska institutionen i Lund, från gränstrakterna mellan Blekinge och Nordostskåne, "gick julaknudan från gård till gård genom byalaget på tjugondagen".

Julaknudan utgjordes av en stor träklots, som av manfolket bars till gårdarna och rullades in i stugan. Det var en stor heder, om karlarna lyckades komma undan, men stor skam för gårdens folk, om de ej lyckades fasttaga dem och bjuda dem på hederlig traktering. I varje fall skulle julaknudan föras vidare och rullas in i nästa gårds stuga tills den på detta sätt passerat hela byalaget.

På de platser i de sydsvenska landskap som en gång tillhörde Danmark där man slängde in julaknudor vid Knut, var det också vanligt att man följande dag, alltså den 14 januari, gick med Felixgubbar.

Det var oftast en stor gubbe av halm, som klätts med gamla slitna kläder. Till ansikte kunde han ha en rova eller en beta och så klippte man lite tagel av hästarna och satte mustascher på gubben. Felix kunde också uppträda i en gummas skepnad.

Från byn Högseröd i Skåne berättas det att sedan man placerat Felixgubben vid en inåtgående dörr "så knackade man på dörren eller fönstret. Sen gällde det

att springa. Blev man fasttagen måste man själv gå vidare med den. Ibland ville man gärna bli fasttagen för det vankades för det mesta förplägnad."

Knutsgillen Vår tids "Knut kör julen ut" den 13 januari är en rest av medeltida religiösa traditioner med den helgonförklarade danske hertig Knud Lavard som huvudfigur. Och med Knud Lavard som skyddshelgon uppstod redan på 1100-talet bland danska köpmän och hantverkare de så kallade Knudsgillena.

Knud Lavard dog den 7 januari år 1131. Fordomdags firades i Danmark, men även på några platser i Skåne S:t Knut Lavards passionsmässa just den 7 januari, vilket ursprungligen sammanföll med julhelgens slut.

I samband med att Blekinge, Skåne och Halland blev svenskt flyttades Knutsdagen till den 13 januari.

Viktigt nätverk Knutsgillena bildade ett viktigt nätverk för handelsmännen i Danmark och även på några platser i Sverige, främst i Skåneland. Under reformationen försvann de flesta gillena utom i Lund,Malmö, Ystad och Flensburg.

I dag har många gillen återuppstått bland annat i Ronneby. Redan år 1387 var ett Knutsgille verksamt i Ronneby.

Det "nya" Knutsgillet i Brunnsstaden bedriver en mycket aktiv verksamhet. Det återinvigdes år 1989 och har i nuläget närmare 300 medlemmar från hela Blekinge.