I Aulikkis hem samsas hundar, katter och fåglar

I lördags fick Aulikki Raekallio ta emot djurskyddsföreningens årliga pris. De 2 000 kronorna delas ut till den eller de som gjort något extra bra för djuren.

- Pengarna går till mat till katterna, och hälften av pengarna har jag gett till mina grannar. Vi hjälps åt att mata katterna häromkring och det är tur att jag har så fina grannar, säger Aulikki Raekallio.

Blir sponsrad Hon är extra glad då BLT kommer på besök.

- I måndags ringde en person och sa att hon sponsrar sterilisering och kastrering av alla tretton katterna. Visst är det fantastiskt att det finns sådana människor!

- Min högsta önskan är att alla som skaffar katt ser till att djuren kastreras eller steriliseras, då skulle det inte bli några oönskade katter. Katter är levande varelser och alla borde få ha det bra.

Aulikki Raekallio har gott hopp om att samtliga katter kommer att få nya hem. Hon brukar hitta nya ägare till de katter som hon tar hand om.

I trettio år har hon bott i huset på Karlskronavägen och lika länge har hon tagit hand om hemlösa katter i Olofström. Men intresset för djur av alla de slag, utom ormar och råttor, har hon haft sedan hon var liten i Finland.

Dödar inte en fluga - Jag bodde hos min mormor och morfar då jag var mellan fem och tretton år. Jag tyckte om att vara tillsammans med alla djuren på gården.

Även om ormar och råttor inte tillhör hennes favoriter så skulle hon aldrig komma på tanken att döda dem.

- Jag kan inte ens döda en fluga, säger Aulikki Raekallio.

Hunden håller ordning Hon misstänker att många kommuninvånare vid det här laget vet att hon är en stor djurvän. Det är kanske därför som så många katter brukar dyka upp i hennes trädgård.

Själv har Aulikki Raekallio och hennes man för tillfället tre katter och en hund. Hunden Pelle är tio år och vet mycket väl vilka katter som inte tillhör trädgården eller huset.

- Så snart grannarnas katter dyker upp så jagar han i väg dem. De andra låter han bli.

Fick nappflaska Yngst bland katterna är Otto, som Aulikki Raekallio fött upp med nappflaska. Han är också en vildkatt från början.

- Mamman födde fyra ungar här, och försvann med två av dem. Vi trodde att hon skulle komma tillbaka och hämta de andra två, men det gjorde hon aldrig. En av dem som blev kvar dog, men Otto klarade sig. Han var nio veckor när jag började mata honom med nappflaska.

I somras var Otto med familjen under två månader i Finland.

- Han kommer att få följa med nästa år också, säger Aulikki Raekallio.