Handla mer och mindre

Det är någonting med mig och bröd som inte riktigt fungerar så bra.

Jag gillar att köpa saker. Det är himla skoj att slösa bort pengarna, för det är ju ändå bara pengar och varför ska man lägga ettor och tvåor och nollor, mest nollor, på hög under madrassen den sköna?

Nej, så klart ska man inte det.

De ska handlas upp.

Och jag gillar tanken på att gå in i ett stort varuhus, med den härligt ladugårdsbreda kundvagnen och sedan snabbt passera förbi de där "scanna dina saker själv"-mojängerna för inte tänker jag göra

varuhusets jobb då matpriserna ändå är de samma.

Det är fin tanke, alltså inte bara den att "våga vägra scanna sina saker själv"-tanken.

Utan att själva grejen med att handla.

Men det är alltid värre i verkligheten.

För väl inne i varuhuset, bland alla människor jag inte känner och än värre - de stackare jag råkar känna och mer än gärna ska prata väder, vind och vinterdäcksförvaring, så förstår jag att allt bara var en illusion.

En stor fet och alldeles för himmelsblå lögn.

Så jag rafsar snabbt ihop det jag vill ha, gnäller lite när kärestan ska handla den allra finaste (men enligt mig för dyra) osten och muttrar: "Kan vi inte ta ICA:s mineralvatten i stället, det är ju en spänn billigare än Ramlösan".

Så där håller den snåldryga gamla gubben på.

Vilket i sig är motsägelsefullt.

Gillar ju att spendera slantar.

Gör det gärna varje dag.

Men då får den stackars korkade gubben höra att det är idiotiskt att springa och småhandla varje dag. Man ska storhandla en gång i veckan och då ska man fylla en container och två traktorer med varor som sedan ska räcka veckan lång.

Nu har jag svart på vitt att det där är en myt.

Och gud bevare mig väl vad jag älskar att punktera gammalt skrock.

Johan Lundberg, forkare i nationalekonomi, säger nämligen att få sparar pengar genom att storhandla.

Däremot kan man förlora 3 500 kronor om året.

Det visar en undersökning där 1 500 personer i alla åldrar fått svara på frågor om hur de handlar.

Poängen är alla som storhandlar tror att de kan frysa in saker och packa resten i säckar som göms i skafferiet. Och nog går det bra och även om kärleken sägs vara evigt, så har potatis, grovt bröd och ägg en begränsad livslängd.

Då slänger vi skräpet som blir gourmetplankor åt soptippsmåsarna.

Och det är väl en gärning så god som någon, men den ljuva tanken bakom fenomenet Storhandel går förlorad.

- Man handlar helt enkelt mer än vad man gör av med när man storhandlar, säger Johan Lundberg, en forskare som för övrigt gillar att använda ordet man i tid och otid.

Det gör jag också.

Och jag tänker fortsätta att handla, gärna varje dag och helst när vanligt folk inte skymmer utsikten i butiken. Bär gärna hem kassar sju dagar i veckan. Det är trots allt den enda motion jag får, samtidigt som gymkortet bara står och tickar pengar månad ut, månad in, natt som dag.