Bomber och Aladdin

Nyheter • Publicerad 3 januari 2007

Hundarna är halvt ihjälskrämda och brevlådorna sönderskjutna. Allt är fullkomnat och 2007 har gjort en rivstart som heter É som, faktiskt heter Duga.

Min kronometer, säker ner till 200 meters djup, visar att vi redan skriver den 3 januari, dagen har blivit minst sex minuter längre än när det var som mörkast vid jul och nu avancerar vi raskt i vintern, mot vår.

Nyår är nyår och jag är för egen del ingen vän av den högtiden och inte heller intresserad av fyrverkerier. Det är med fyrverkerier som med norska fjäll och tranorna vid Hornborgasjön; har man sett en/ett har man sett alla. Men i yngre dagar skulle det ju gärna smälla och jag vet inte hur många kilo svartkrut jag har tillverkat. Vi satt ett par gossar på magasinet hemma och, som Falstaff Fakir skriver, kokade bomber. Bladkrutet som utgjorde delladdningar till 12

cm:s granater var också användbara, fann jag senare på I 11.

Men jag startade min pryotekniska karriär redan i början av 50-talet med en gevärspatronhylsa och en ask tändstickor. Nöp av svavlet och packade i tomhylsan, sen kastade jag en stor sten på hylsan, som då blev alldeles platt. För att få något att hända satte jag en tändsticka till öppningen. Det höll på att ända livet på min nyblivne svåger. Han stod just och pulade med motorn på sin bil, en Renault CV-4.

- Vad f-var det, undrade svågern när gevärspatronen med stor kraft slog in i undersidan av motorhuven, ett par decimeter från hans huvud.

- Äh, vad då? Det var det enda svar jag kunde komma på.

Wien är en underbar stad, åtminstone om man

undantar Mozartkulor och den obligatoriska nyårskonserten som teve sänder. Det är lätt att få en överdos av såväl Mozartkulor som Strauss, men jag kämpade mig igenom nyårskonserten och beklagar att backhoppningen är borta eftersom jag tycker det är viktigt att värna den gamla fina tristessen kring årsskiftet.

Halv fyra på nyårsaftonens morgon (kan man säga så?) körde jag ner en dotter till Kastrup. Det var ett helvetiskt väder. Regnet lät som om man tömt ett tågsätt spik (minst tretums) på biltaket och mörkt var det. Dessutom månar ju Vägverket alltid om att få tag i den alla svartaste asfalten att bre ut på vägarna. Dottern flög iväg och bröstet snördes samman av vetskapen om att jag inte får se henne på ett halvår. Grät lite och satte sedan kursen mot Blekinge. Klockan var halv åtta och det var lika mörkt som på nerresan.

I höjd med Tollarp meddelade jag makan att jag tänkte svänga in till Maxi i Kristianstad och köpa en kartong Aladdin.

- Aladdin? Nä, varför det, sporde hon.

Jag berättade då om Aladdins omistliga del i nyårstristessen tillsammans med Grevinnan och betjänten, fyrverkerierna, Jan Malmsjö och allt det

andra. Det måste förstås vara bubbel också och för en gångs skull fanns det en flaska champagne i mat-

källaren. Men det hade varit för enkelt och vem vill slösa denna ädla dryck på ett nyår då till och med Henkell Trocken, f ö Ribbentrops gamla sektmärke, är för ädelt. Jag letade fram en flaska spansk cava av enklaste modell, inköpt i Burg för 2,95 euro. Satt väldigt illa till Aladdins trillingnöt.

Nåväl, gott folk, nu är det den tredje januari och det blir bättre och bättre dag för dag.

Yngve Andersson

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.