”Jag är så besviken och nertrampad”
Alla är oroliga och otrygga i dag. Man ser glädjen försvinna sakta på många. Man försöker att vara positiv och pusha på dem som trycks ner. Men det orkar man inte i längden, måste tänka på sig själv också.
Politiker och chefer sitter och bestämmer/kräver att personalen ska jobba heltid (projektet de vill starta 1/5) men man kan kanske inte jobba mer än 80 procent på grund av till exempel värk. Man brinner för sitt jobb, men kroppen klarar inte mer.
På ett boende vill de ändra arbetstiderna med konsekvensen att nattpersonalen får jobba fler nätter. Fler nätter är lika med mindre vila. Dagpersonalen ska gå till klockan kl 22.00 på kvällen och börja kl 06.00 på morgonen. Detta vill de införa snart på ett boende i kommunen och snart är vi alla där.
Detta måste få ett slut. Är de som behöver hjälp inte värda mer? De som har jobbat och slitit i hela sitt liv. Är det denna trygghet de ska få? Och vi som finns där för dem, är inte vi värda mer? Det läggs mer arbetsuppgifter på oss, till exempel städ, möten och utbildningar i tid och otid. Mindre personal för att de har räknat ut kvoten på de boende. Utevistelser och aktiviteter är inte så viktiga längre. Jag är så besviken och nertrampad.
Besviken, snart före detta, undersköterska i Karlshamns kommun
