För vems skull sparar Sverige pengar?

En av de största utmaningarna vi har är vår demografiska kurva som visar att den kommande generationen framför oss kommer ha en växande andel äldre. Antalet invånare över 80 år kommer öka med nästan 50 procent bara de kommande tio åren. En enorm utmaning för behov av resurser till sjukvård, omsorg och finansiering av detta.

Utöver detta har vi finansiering av en demografi med nya svenskar som kommit i vuxen ålder och ska utbildas, ha möjlighet att bo i goda bostäder och komma i arbete.

Med dessa behov kan man fråga sig; för vems skull ska det offentliga Sverige fortsätta spara och leverera överskott i offentliga finanserna? Den demografiska utvecklingen de kommande 30 åren visar att resurser behövs till annat än låg statsskuld.

Om Sverige gått med 1 procent i underskott i de offentliga finanserna i 30 år hade vi haft en statsskuld av BNP i nivå vad Finland har i dag, 30 procentenheter lägre än Storbritannien och 8 procent lägre än Tyskland. Lägg till BNP-tillväxt på 2-3 procent varje år och skuldsättningen kommer bli ännu lägre. Sverige är i ett slagläge att använda vår låga statsskuld för investera i demografins utveckling.

1 procent av BNP är 50 miljarder kronor och med detta i underskott skulle det innebära att ett län av Blekinges storlek skulle ha 750 miljoner kronor mer per år att röra sig med för att finansiera välfärden. 750 miljoner kronor för att varje år kunna anställa personal, kompetensutveckla och investera i infrastruktur och effektiviseringar utan att det drabbar den demografiska puckelns slutkunder, det vill säga oss invånare.

Så frågan är; för vems skull sparar det offentliga Sverige pengar? Är det för nästnästa generation..? Är verkligen målet att inte ha någon statsskuld?

Medlen behövs här och nu och Sverige har råd.

Filip Issal (L)

Karlskrona

Ekonom och företagare