Det behövs en ny bostadspolitik
Troligen inte. Reformen skulle gynna kapitalstarka aktörer, kanske skapa en tillfällig byggboom, leda till högre priser och ytterligare öka bostadssegregationen. Det behövs snarare en helt ny bostadspolitik, som syftar till att dämpa segregationen på bostadsmarknaden och stärka bostadssituationen för dem som är mindre bemedlade. Sådan politik vore också ett förebyggande redskap i arbetet mot växande utanförskap och åtföljande brottsutveckling.
L och C som ville reformera hyresmarknaden behöver inte se sig som förlorare om reformen går i stöpet. L och C har fått genom många reformer ändå, och under tiden kommer de kanske fram till en bättre slutsats när det gäller vilka åtgärder som behövs på hyresmarknaden. S ser problemen med starkare marknadskrafter vid hyressättningen, och med allt bredare förståelse för dess konsekvenser borde behovet av utredning för att motivera fri hyressättning i all nyproduktion snart vara överspelat.
Januariöverenskommelsen är ett avtal mellan fyra partier med olika ingångsvärden. Det visar sig till exempel vag gäller hyresmarknad och anställningstrygghet. Likväl hade dessa partier de demokratiska idéerna för att under mandatperioden regera Sverige. Aktörerna i överenskommelsen behöver dock ägna mycket tid åt att profilera och tydliggöra respektive partis ståndpunkter och värderingar inför nästa val. Detta för att öka förståelsen hos väljarna och för att reducera ovisshet och missnöje i samhället.
Att M och KD kan förhandla med V - och med stöd av SD - om välfärdsmiljarderna visar hur långt högerut Jöken har drivit. Samarbetet kommer till för att sätta press på regeringen. Samarbetet visar också att i en demokratisk stat kan inte avtal skrivas om att utesluta andra partier från inflytande. Den punkten i 73-punktavtalet borde få sällskap av punkten om fri hyressättning för alla nybyggda lägenheter ut ur januariöverenskommelsen.
M:s otydlighet gentemot SD satte alliansen ur spel. M skuldbelade sedan C och L för splittringen. C:s och L:s farhågor har bekräftats av M:s närmande till SD. M förtydligar sin högerposition. M sätter makten först, och de är beredda att ta den tillsammans med ett alltmer högerorienterat KD och ett nationalistiskt SD.
Inge Johansson
Kallinge
