Elaka ord kan bli missiler i etern

?I dag förfasar många sig över hur orden används, inte minst då i cybervärlden. I medierna omtalas med illa dold sensationshunger diverse sådana ord. ”Grövre ord” efterlyste ju på sin tid någon äldre kvinna med nedsatt syn när hon skulle inhandla ett nytt exemplar av bibeln. Hon har blivit bönhörd om man ser till ”nätkonversationen” i dag. Där excelleras det numera i allt grövre uttryck. Det handlar om ungdomar – barn i juridisk mening – som tävlar om att vräka ur sig så grova tillmälen man kan finna på.

Vi vuxna ställer oss oförstående. Att barn vill agera rebelliskt är egentligen ganska normalt, men nu har den tekniska utvecklingen försett barnen med möjligheter att skada sina medmänniskor i en långt större omfattning än vad den sortens reaktioner tidigare kunde medföra.

Elaka ord kan bli till missiler man skickar ut i etern. Jag tror tyvärr inte att barnen i dag inser vilket elände ord kan ställa till med.

Det förefaller som om anonymiteten är något av en grogrund för de värsta avarterna, där flickebarn i tolvårsåldern kallas för horor samt tillönskas att bli utsatta för snar och brutal våldtäkt. Sådana tillmälen torde ju knappast användas vid gammaldags kommunikation – i skrivna brev till exempel – då man förmodligen på ett annat sätt känner att man måste stå upp för det man häver ur sig. Av samma skäl torde vid vanliga samtal den typen av grova tillmälen sällan brukas, undantaget då vid upprörda gräl, när man tappar fattningen och verbalt sluggar vilt.

Hur ska man då komma till rätta med detta eländiga och tarvliga ordbruk på nätet? Skolan, svarar många instinktivt. Nja, jag tror inte man som förälder så enkelt kan överlämna den fostrande sysslan till samhället.

Vad som dessvärre krävs är att föräldrar tar sitt ansvar fullt ut och skaffar sig nödvändig kunskap om samt aktivt deltar i vad deras barn faktiskt sysslar med vid sin nätkommunikation. Det är nog här problemet ligger, om vi ska vara riktigt ärliga.

Många lite äldre människor – inte minst då jag själv – har avsevärda problem med att rent faktiskt hantera den moderna tekniken. Vi drar oss skrämt undan och vill hålla oss till gamla och beprövade metoder för till exempel betalningar av räkningar och annat. På samma sätt skyggar vi för de nymodigheter som flödar i form av nätkommunikation. Därigenom tappar vi då dessvärre också mycket av kontakten med den värld i vilken våra barn och barnbarn lever.

Min tro är att de flesta femteklassare i dag är betydligt smartare än människor i åldern 40–60 år vad gäller datahantering.

Vi äldre framstår nog för barnen i slika sammanhang som första klassens idioter. Dessvärre ges här nog inte några nedärvda ”envägar” för att plantera goda värderingar hos telningarna.

Detta måste man göra själv och det innebär att man måste anstränga sig rejält och sätta sig in i sådant man helst vill slippa att befatta sig med. Den beska medicinen får nog vi vuxna helt enkelt svälja.

Sven Cavallin, pensionerad rådman, Ronneby