Torsdag - undrens tid är inte förbi

I dag kastade jag ut en svamp på gräsmattan. Och var fullständigt övertygad om att Amber inte skulle fatta ett dugg. För hur skulle hon förstå att nu skulle hon ut och nosa efter den när hon inte sett mig lägga ut den?

Men det gjorde hon! Hon stack ut, sprang en meter för långt och började nosa intensivt. Hon hittade svampen och satte sig förväntansfullt ner. Tre gånger på raken.

Och så en vända till en kvart senare.

Sedan tröttnade hon och satte sig på rumpan. Då vågade jag inte utmana ödet med ytterligare tre sök som det stod i boken, utan lät det vara så. Man ska ju sluta när man ligger på topp.

När jag gick hemifrån någon timme senare sov hon som en stock. Hon kom inte ens ut i hallen när jag tog bilnycklarna.