Tisdag - vissa dagar borde inte finnas

Sent i går kväll kom dottern på att hon skulle vara på Rosenholm i svinottan. Det var bara att tänka bort en halvtimmes sovtid. Kanske inte så dramtiskt för en morgonpigg person, men knappast önskvärt för en som är halvdöd ända fram till morgonfikat halv tio. Dessutom var det min tur att ta morgonrundan med Amber - en syssla vi knappast slåss om därhemma. Speciellt inte denna veckan när det verkar som om allt djävulskap och alla aktiviteter gaddat ihop sig och färgat almanackan till en rödd kludd.

Humöret var med andra ord inte på topp i morse och det blev inte bättre av att den andra dottern missade bussen in till stan. Och där krömp Ambers morgonpromenad till en kortis runt kvarteret.

Men, men jag skulle ju hem och träna kantarell på lunchen eftersom jag ska bort i kväll.

-Kanske kan jag sno åt mig en bonusrunda då i stället, tänkte jag stressat, tittade på klockan och såg att den var alldeles för sent. Jag skulle inte hinna med någon promenad ens om jag drack min yogerth springande, direkt ur kartongen. Jag skulle kanske inte ens ha någon lunch överhuvudtaget. Det var bara att ringa på förstärkningen annars skulle väl hundstackarn förgås därhemma.

Då ringde min frisör och frågade om jag hade glömt tiden......

Vissa dagar hade det varit bäst om man bara hade kunnat låtsas som om de inte fanns.

Det blir inget kantarellsök i dag. Och jag som hade stora planer för Amber. Men det får vänta tills i morgon.

För det blir ju som bekant en annan dag då.

Hoppas bara att den blir bättre än den här.