Virkade bläckfiskar hjälper för tidigt födda barn

Fenomenet att virka bläckfiskar till barn som är för tidigt födda började för några månader sedan i Danmark och har snabbt spridit sig till Sverige.

– Under min graviditet har jag haft problem och mestadels varit sängliggandes. Jag har surfat runt mycket och såg en dag att bloggen Babydjungeln skrev om gosedjur, i form av bläckfiskar, som skänktes till neonatalavdelningar på sjukhus, säger Jenny Hansson.

Hon blev för en månad sedan ambassadör för organisationen Virka en bläckfisk till för tidigt födda barn i Karlskrona. Att det är en bläckfisk som blir barnets första kompis är ingen slump.

– I magen greppar gärna barnet navelsträngen och när den är född greppar den gärna fingrar, eller i värsta fall slangarna på maskinerna.

Tentaklerna som liknar navelsträngar har därför en lugnande effekt för barnet, berättar Jenny Hansson. På bara några månader har projektet spridit sig över hela Sverige till neonatalavdelningar, där för tidigt födda barn ligger efter födseln.

– När jag började som ambassadör samarbetade vi med fem sjukhus, i dag tar 15 sjukhus emot bläckfiskar från människor som vill hjälpa, säger Jenny Hansson.

Men det är inte alla bläckfiskar som blir godkända att gosa med nyfödda bebisar.

– Min uppgift är att sprida budskapet och få fler att börja sticka. Jag tar även emot alla bläckfiskar och kollar att de är täta så inte vaderingen åker ut. De måste även vara i bomull och ha 22 centimeter långa tentakler. De ska vara godkända för regler om leksaker till barn under tre år.

Blir inte bläckfisken godkänd så behöver man inte ha stickat i onödan.

– Då ger vi den som ett syskondjur till barnets större syskon, alla bläckfiskar uppskattas alltid av någon, säger Jenny Hansson.

På Karlskrona lasarett blev Jenny Lidenalv, 33 år, först med att få en bläckfisk efter att ha fött dottern Molly elva veckor för tidigt. Molly skulle ha fötts den 3 augusti men redan den 2 april, alltså fyra månader för tidigt, gick Jenny Lidenalvs vatten.

– Jag var bara halvägs genom graviditeten och hade precis insett att jag verkligen var gravid. När jag åkte in till sjukhuset i Karlskrona blev jag direkt akuttransporterad till Lund. Där gav de mig inte mycket hopp och de första veckorna låg jag mest bara och grät, berättar Jenny Lidenalv.

Hon var långt borta från familjen i Nättraby och visste inte om hennes dotter skulle födas om en timme, några dagar eller om flera veckor.

– Det var extra tufft för Klara som bara är två år gammal. När Jennys vatten gick så åkte både hon och jag till Lund mitt i natten så när Klara vaknade var vi borta och jag kom inte tillbaka på tre dagar. Hon vågade inte sova på en vecka efter det för hon trodde vi skulle försvinna igen, säger Karl-Johan ”K-J” Lidenalv, pappa till Molly.

I sju veckor låg Jenny ovetandes på Lunds lasarett när hon en dag fick sammandragningar.

– Varje gång jag fick verkar, varannan minut, så försvann Mollys hjärtljud. Jag minns att läkaren kom springandes och att jag precis hann ringa hem och skrikgråta i telefonen att K-J skulle skynda sig till Lund för nu kommer barnet.

Hemma i Nättraby fick Karl-Johan samtalet klockan 19.44 och 19.59 var Molly född med akut kejsarsnitt. Han hoppade direkt in i bilen.

– När jag hunnit till Karlshamn ringde sjuksköterskan och sa att vi fått en fin dotter. Jag stannade i en bussficka och då släppte sju veckors spänningar. Jag satt där och grät i 25 minuter innan jag samlade mig och körde vidare, berättar Karl-Johan.

När Molly föddes var hon 39 centimeter lång och vägde 1520 gram. Hennes lungor var färdigutvecklade trots att hon legat i mammas mage utan vatten i sju veckor.

Hon hade inte heller hjärnblödningar eller andra åkommor, som annars är vanligt i liknande fall.

– Efter fem dagar på intensiven i Lund blev vi utsparkade på grund av att hon var för frisk, säger Karl-Johan och skrattar.

När Jenny och Molly fått ligga några dagar på sjukhuset i Växjö fick de äntligen komma till Neonatal­avdelningen i Karlskrona. Jenny fick då lov att åka hem några timmar innan hon lades in.

– Det var första gången på två månader, innan var marken full av snö och nu var studsmattan uppsatt. Familjen hade varit och hälsat på mig tidigare men jag bestämde mig för att överraska barnen på dagis. När jag kom dit fick de en chock, men blev såklart överlyckliga, berättar Jenny och Karl-Johan fyller i:

– Till och med dagisfröknarna grät, alla grät över mötet.

Nu har Jenny och Molly varit hemma i tre veckor och allt har gått bra. Bläckfisken Dennis ligger fortfarande tryggt på Mollys bröst.

– Den har varit hennes favorit sedan första stund. När hon fick den hade hon sonden och massor av andra slangar som hon gärna drog i, men det slutade hon med och greppade i stället Dennis tentakler, säger Jenny.

Den tredje augusti, när Molly egentligen skulle ha fötts, kommer att bli en speciell dag för familjen Lidenalv.

– Då ska vi ha namngivningsceremoni för Molly här i trädgården. Det blir speciellt i och med att hon skulle ha fötts då, men nu i stället får sitt namn satt till fullo och blir firad, säger Jenny Lidenalv.