Segling värd att minnas

Sommarens vindar har legat på latsidan och dåsat i högtrycken. Det har gjort livet svårt på de seglande skeppen Gladan och Falken.

De nyinstallerade motorerna har fått tjänstgöra ofta - tyvärr. Till glädje var de i vindfattiga norska fjordar. En fyrtioåtta timmar lång "sightseeingtur" i Sognefjorden bjöd på vidunderliga scenerier och makalös natur.

Lodräta fjällsidor fångade in fartygen i smala passager; i hundvaktens mörker reste sig bergen högt över huvudet och skymde de flesta stjärnbilder vi är vana att se. De högsta topparna hade snön kvar. I Bergen regnade det som sig bör; och det blev höst, bokstavligt talat under löpet från förmiddag till

eftermiddag!

Vi lämnade kustlandskapet en kväll efter givande dagar och utbyte med norska sjökrigsskolan. Nu ställdes kosan mot Holland ovetande om vilka spännande upplevelse som fanns i beredskap för oss. Vi gladdes över medvinden, frisk nordväst som gav oss bra fart under natten och god distans.

Följande morgon kändes Falkens roder osedvanligt tungt. Det försämrades under dagen och till middagen var valet enkelt; koppla nödstyrning eller vänta tills styrningen helt gått i baklås. Vi bedömde att felet satt i styrmekanismen och inte i själva rodret.

Med förbundna ögon

Nödstyrning har kopplats oräkneliga gånger under årens lopp som övningsuppgift för eleverna. Den manövern kunde klaras med förbundna ögon och vållade heller inga problem. En jättelik rorkult riggades direkt på rodret och så kallade grundtaljor kopplades på ömse sidor och leddes föröver till två stycken kraftiga vinschar.

Nu fordrades fem man i styrningen för att hålla henne på kurs. Hala om styrbord, fira om babord! och vice versa, arbetet i vinscharna pågick utan avbrott i tjugofyra timmar. Då hade vi nått nödhamn i Esbjerg.

En kraftig dansk smed stod på kajen när vi löpte in. Några timmar senare snurrade mellanaxeln, lätt nedsvarvad en kvarts millimeter.

Åter ute på Nordsjön kom en nordostlig kuling. Slörkryss till Holland. Nu märktes att man var på ett segelfartyg, slingerräcken till spisar, bord och kojer plockades fram för att hindra saker och ting att gå i durken. Nagelbänkarnas uppkvajlade tågvirke säkrades med extra

lina för att inte lyftas på utsidan av sjöarna.

Rorgängaren surrades till rors. Den gamla regeln ombord - en hand för dig själv och en för fartyget - gällde till fullo. Därutöver var det säkerhetssele för folk på däck. Nu var man tvungen att hålla i sig. De som hade hängkoj blev glada, en binge som inte lutade var eftertraktad. Och alla förstod varför diskhon på ett seglande skepp har två avlopp! I de häftigaste överhalningarna behövdes inte ens ett avlopp!

Fram med våldsam kraft

Elaka svarta moln seglade fram över natthimmeln, i gliporna mellan dem spred månljuset ett spöklikt skimmer över de vältrande sjöarna som jagade ifatt fartyget.

Hon rusade fram under orevade dukar med våldsam kraft, Nordsjön rullade in över lä reling som låg under vatten och gick långt upp på däck.

Det droppade i inredningen

lite här och där. Storseglets hundrafemtio kvadratmeter stod som ett trumskinn och krängningen blev stundtals såpass att storbommen doppade i sjöarna. Toppfarten noterades till alldeles över 15 knop. Vi kom välbehållna till Scheveningen på utsatt tid.

En minnesvärd resa och något att berätta om, med andra ord.