Rätt lag vann - trots divafasoner

1-0 till de röda torpederna efter ett mönsteranfall och 2-0 med ett pang i krysset-mål av bolltrollaren Reine Svensson och då, blott fyra minuter in i matchen trodde alla, inklusive BLT-sportens utsände, att Allians för Karlskrona skulle kasta in handduken.

Men icke.

Svordomar haglade genom den kalla och fuktiga Rosenholmskvällen och de började springa, rulla boll helt enkelt och skapade måhända inga öppna ytor på mittfältet, men väl två mål på lika många minuter och alla vi andra, vi som inte bryr oss ett dyft om maktskifte eller ej, undrade mest var Magnus Manhammar tog vägen.

Fixstjärnan Manhammar kom i egen bil och gjorde vackra piruetter under uppvärmningen. Och skrek: "Vi måste öppna ytorna på mitten" och "ge allt"

innan matchstart, men visade sedan att dessa löften bara var tomma ord.

Det var ingen skönhetstävling, Manhammar. Man måste kämpa också. Ställa upp för laget. Bygga ett anfall på svett, kärlek och solidaritet.

Å andra sidan spelade han sjysst. Till skillnad från Magnus Petersson som kubbade loss som en skenande stridsvagn. Välte allt och alla och fick till slut en varning men borde blivit utvisad.

Å andra sidan var det råa tag som kännetecknade Slaget om Rosenholm.

Det var frustration i luften. Eller "redig jävla ilska" som någon blåmagad snubbe gapade.

Men inte var det hon som lämnade walk over redan en kvart före slutet.

Orsak?

Hon skulle med Aspöfärjan. Åka hem och och skriva skolrapporter.

Nej, sådana fasoner funkar inte. In i skamvrån med dina löjliga rapporter, bums.

Till sist vill jag bara säga att rätt lag vann. Lag Alla ska med hade såväl stolpar som konstgräs på sin sida och de slöa borgarna fick inte bollen att rulla lika självsäkert och vad än ungtuppen Emanuel Norén skrek om var det få som lyssnade.

Och det är fortfarande oklart varför Olofströms-

pojken skrek "Juubba hiiim" när hans eget lag låg under med två bollar.

Man vinner inga matcher genom att backa hem. Det borde kackeltuppen Norén veta.