Musiklärare Silva har sökt jobb i 20 år

Silva Balesic är utbildad musiklärare, spelar piano och jobbade sex år i Bosnien innan hon flydde till Sverige med sin man när kriget bröt ut. För 20 år sedan blev hon svensk medborgare.

Lika länge har hon sökt ett fast jobb. Men dörren har varit stängd, förutom ett års anställning på Karlskrona lampfabrik.

–?Jag möts med olika formuleringar och tillkrånglade varianter om låg­konjunktur som inte tillåter. Det är inte svårt att förstå att det bakom dessa formuleringar döljer sig fördomar och personliga åsikter hos arbetsgivaren.

Silva Balesic bor med man och två tonårsbarn i Hässlegården. Hon har jobbat på ett tiotal skolor i kommunen, både kommunala och privata.

Det har varit vikariat, timanställningar och praktikplatser som arbetsförmedlingen ordnat. Dess­utom har hon arbetat på Flextronics, Gallup och tvätten.

Men det tidsbegränsade arbetet har aldrig övergått i en fast anställning.

–?Det är jobbigt att gång på gång bli utbytt av per­soner som helt saknar utbildning och erfarenhet. Jag har ju båda delarna, säger Silva Balesic.

Sedan september fram till i dag har hon sökt 30 jobb. Silva Balesic har sökt lärarjobb, arbete på fritids, jobb som montör och butiksbiträde. Hon har bland annat gått runt i affärerna på Trossö, presenterat sig och frågat om ett arbete. Men svaret har varit nej.

Nyligen sökte hon ett jobb som musiklärare i Karlskrona. Silva Balesic var en av tre sökande. Två av dem kallades till intervju. Men inte hon.

–?I samhället finns många barn med invandrarbakgrund i dag. Min bakgrund kan faktiskt vara en fördel. Men rektorn vill inte ens träffa mig.

Sin utbildning som musiklärare till trots vill Silva Balesic helst jobba på fritids.

–?Tänk om de vågade ta till sig de kunskaper och den arbetsvilja som vi med bruten svenska och annorlunda efternamn har. Jag vill känna mig normal, som alla andra.