Krigsveteraner behöver socialt stöd

100 000 svenskar har medverkat i Försvarsmaktens insatser världen över sedan 1960. Hur många av dem som drabbats av psykiska besvär är än i dag oklart.

– 90 till 95 procent av de som deltar i en utlands­insats tycker att det var bra och utvecklande att åka, säger Per-Olof Michel, före detta försvarspsykiatriker och nu docent i katastrofpsykiatri knuten till Oslo universitet.

Men ett antal svenska utlandsveteraner drabbas av varaktiga psykiska besvär.

Depressioner, panik­ångestattacker, missbruk och posttraumatiskt stressyndrom är i den här gruppen vanligt förekommande. Exakt hur stor gruppen är vet ingen i dag.

Däremot har forskningen kommit långt med att kartlägga vad som orsakar problemen.

– Tidigare psykiska problem, pågående sociala problem och missbruk är faktorer som ökar risken att drabbas, säger Per-Olof Michel.

Individer som får en svårare reaktion i samband med en händelse löper större risk att drabbas av problem efter hemkomst. Samma gäller för de som blir helt passiva.

– Det viktigaste för att minska risken att drabbas är tillgången till so­cialt stöd, säger Per-Olof Michel.

En annan viktig riskfaktor är kvaliteten på ledarskapet.

Utlands­veteraner som haft högt förtroende för sina befäl är i lägre utsträckning drabbade av psykiska problem. En förståelse på ledarnivå för psykiska problem är därför avgörande för hur det går efter hemkomst för veteraner.

– Det ska vara ett öppet klimat när det gäller den här typen av frågor. Att man mår dåligt eller har funderingar efter en utlandstjänst ska uppfattas som ett normalläge. Man accepterar om en individ bryter benet, samma borde gälla vid psykiska besvär, säger Eva Johansson, universitetsadjunkt i psykologi vid Försvarshögskolan.

– Det är viktigt att Försvarsmakten kommer bort ifrån den macho­attityd som inte vill kännas vid problemen, säger Eva Johansson.

Just nu pågår en omfattande registerstudie på Karolinska institutet som ska undersöka hur det har gått för 24?000 utlands­veteraner som tjänstgjorde mellan 1990 och 2011. I juni släpptes ett delresultat som visar självmordsfrekvensen. 27 av veteranerna hade tagit livet av sig. Det är en siffra som är nästan 40 procent lägre än den förväntade andelen hos civil­befolkningen.

– Vi fick ett liknande resultat när vi undersökte självmordsfrekvensen, säger Per-Olof Michel.

I hans avhandling följde han upp självmordsfrekvensen hos 40?000 utlandsveteraner som tjänstgjort mellan 1960 och 1999. 182 utlandsveteraner hade begått självmord. Den förväntade siffran under samma pe­riod skulle ha varit 272 personer.

– Man ska komma ihåg att det är problematiskt att jämföra med civilbefolkningen. Men det fanns ingen annan kontrollgrupp att jämföra med, säger han.

En av anledningarna till att ohälsotalen bland svenska veteraner är lägre än hos civilbefolkningen, är att Försvarsmakten ställer höga krav på de som ska göra utlandstjänst.

När det rådde allmän värnplikt var konkurrensen om utlandstjänsterna hård.

Hur övergången till ett yrkesförsvar kommer att påverka ohälsotalen hos framtida utlandsveteraner är därför ovisst.

– Det finns en risk att man måste sänka den psykologiska kravprofilen och då ökar risken att få in mer sårbara personer, säger Per-Olof Michel.

Samtidigt ger yrkesförsvaret bättre möjligheter att fånga upp individer som mår dåligt.

– Tidigare var det värnpliktiga, som när utlandstjänstgöringen var slut ofta gick tillbaka till sina vanliga jobb. Nu kommer soldaterna tillbaka till regementena, vilket ger bättre förutsättningar att fånga upp individer som behöver hjälp, säger Eva Johansson.

Max Sohl Stjernberg