Inget skadestånd för klottrarna

Sedan sommaren 2012 och fram till mars i år har det klottrats på ett stort antal platser runt om i Ronneby och orsakat skador för miljonbelopp. Tre pojkar åtalades för 66 fall av klotter sedan polis och åklagare hittat deras taggar, signaturer som graffitikonstnärer använder, på väggar, tåg och offentliga platser.

Pojkarna frias i ett 50-tal av fallen, vilket innebär att de drabbade fastighetsägarna inte kan få något skadestånd om domen står fast. Hittas inte de skyldiga till brotten finns det ingen att kräva ersättning för.

– Om domen står fast är utsikterna för skadestånd väldigt liten, säger Pia Johansson som under hösten ska ta ställning till kraven som riktas mot de skyldiga och deras familjer.

Anledningen till att de frias är att bevisningen inte räcker. Under rättegången fick ledamöterna lära sig massor om klotterkulturen av ett expertvittne som bland annat berättade att det finns en oskriven regel att de visar lojalitet och respekt för varandra genom att aldrig använda andras taggar. Att de tre brukar använda taggarna räcker inte heller som bevisning.

– Juridiskt är det inte tillräckligt med taggar. De kan förfalskas så det krävs mer som binder dem till klottret. I de fall där de döms finns filmer och bilder som de själva tagit eller som i något fall där polisen haft riktade spaningsinsatser och spår efter dem, förklarar Pia Johansson och fortsätter:

– Det är ett fåtal fall där åklagaren har den bevisningen. Det är troligt att det är pojkarna i de andra fallen också, men det går inte att utesluta att det är andra.

I något fall har pojkarna hävdat att de inte varit i Ronneby när det klottrats, men detta har inte kontrollerats. Likaså har de i utredningen låtit bli att ta fram filmer från övervakningskameror. Oklarheter som kunnat avhjälpas genom ytterligare utredningsarbete, men rätten menar att oklarheterna inte ska ligga de tilltalade till last.

Pia Johansson vill inte påstå att det slarvats i utredningen, men eftersom bevisning saknas finns det inte tillräckligt med grunder för fällande domar. Men hon hoppas att målet ska bli prejudicerande i Högsta Domstolen så att det klargörs om en tagg är så viktig att den inte kan förfalskas. Det finns två mål tidigare, ett i Svea Hovrätt, Stockholm, och ett i Hovrätten för Västra Sverige, Göteborg, och i det ena fallet räcker taggen som bevisning, men inte i det andra.

– Jag vill ha en klarhet i det. Är personliga taggar så viktiga att de inte kan förfalskas, säger Pia Johansson.

Hennes uppfattning är att pojkarna varit fullt medvetna om vad de gjort men inte kunnat överblicka konsekvenserna av sitt klottrande. Om pojkarna dömts hade det handlat om miljoner i skadestånd vilket hade kunnat rasera deras eget och familjernas liv. Med klottret har de velat uttrycka sig och bli sedda.

Efter de nya kunskaperna om klotterkulturen som förhandlingarna gett rätten, tycker hon att det finns ett samhällsansvar. Det behövs platser och utrymmen där ungdomarna lagligen kan uttrycka sig genom att måla graffiti och teckna taggar. I Ronneby finns det, men enligt pojkarna var de på fel ställen och de räcker inte.

– Vi måste acceptera att klotterkulturen finns. Men det är kolossalt kostsamt att sanera och är dessutom väldigt farligt om de klättrar ner på perronger och tåg, menar Pia Johansson.

Rätten var enig i sitt beslut.