Nils är en kändis. Han har blivit omskriven i både Kvällsposten och av P4 Blekinge. Han har tidigare varit med i BLT när vi skildrat osttillverkningen på Orranäs gårdsmejeri. Historien om hur han med dödsförakt kastar sig i Östersjön och simmar efter matte och husse har återberättats otaliga gånger.

Nils första dag i livet blev inte som han hade önskat. Medan de andra nyfödda killingarna snabbt blev omhändertagna av sina mammor och fick varm mjölk att dia blev Nils stående ensam i getstallet. Han bräkte allt vad han orkade, men ingen brydde sig.

Kanske hade hans mamma fött två killingar och valt bort honom. Kanske hade någon av de andra mammorna slickat på honom och han hade tappat sin unika doft och blev inte igenkänd av sin mamma. Getternas ägare, Lasse och Boel Dahlberg på Orranäs gårdsmejeri, såg den ensamme killingen och visste inte vad de skulle göra. Det var första omgången med getfödslar på deras gård utanför Jämjö.

De antog att någon av de sju, åtta mammorna skulle ta honom under sina vingar.

Efter ett dygn stod Nils fortfarande ensam. Han började se frusen ut. Lasse och Boel tog honom i en kattbox med galler och bar hem honom till villan på andra sidan vägen. Nils fick färsk getmjölk som sprutades in i hans mun. Efter Lasse och Boels ingripande hade Nils en plats att sova sin andra natt i livet. Till kattens förtret sov han i kattboxen - som var placerad vid Boel och Lasses säng i sovrummet.

Efter två dygn hade lille Nils återhämtat sig. Lasse och Boel tog med honom ut i stallet igen och han fick en gul identifikationslapp med nummer 05050 i örat. I stallet fanns sammanlagt över 70 getter och Nils försvann i flocken. När Boel och Lasse skulle titta till honom var det bara att ropa "Nils" högt. Det dröjde bara några sekunder innan Nils kom klampande.

Nils band till människorna på gården blev tydliga första sommaren. Nils var drygt tre månader gammal och avelsbockarna Torsten och Bobby skulle ta med sig pojkgetterna över till en ö för sommarbete. När Boel, Lasse och deras dotter Kristina vände båten och åkte tillbaka sprang Nils ifrån flocken och ställde sig på en sten i vattenbrynet och bräkte ledsamt. Boel och Lasse trodde att han snart skulle komma till rätta och njuta av sällskapet.

De hade hunnit 25 meter ut i vattnet när de i ögonvrån såg Nils ta sats och sedan hoppa rakt ut i vattnet. Han simmade frenetiskt och höll sig med nöd och näppe i ytläge. Ju fler gånger han bräkte desto fler kallsupar fick han i sig. Till slut kastade sig dottern Kristina i vattnet och livräddade Nils till båten.

Han fick följa med tillbaka till gården.

Boel och Lasse tyckte att Nils var så speciell att de inte kunde med att skicka honom till slakt. Istället fick han pungkulorna bortopererade och blev dagpappa åt tjejkillingarna. Uppgiften som dagpappa blev snart hans favoritsysselsättning. Det och att äta färsk sly från asp och björk.

De tre bockarna - Torsten, Bobby och Nils - hade sina roller. Torsten var förstebetäckare, Bobby var reservbetäckare medan Nils gjorde sin egen grej. Torsten hade stora, breda horn och om han ville kunde han vara farlig. Bobby accepterade sin roll som reservbetäckare även om han då och då försökte bråka med Torsten. Framförallt när Torsten kom tillbaka tillfredsställd från en betäckningsrunda - då skulle Bobby alltid stånga honom. Men Torsten stod lugnt och idisslade.

Kanske var det i brist på kvinnlig fägring som Bobby började åtrå Nils. När våren kom på Orranäs gårdsmejeri såg ägarna Boel och Lasse hur Bobby uppvaktade Nils i hagen. Precis som när det var parningstider stod Bobby och stampade samtidigt som han sträckte ut tungan och smackade. Nils var inte överdrivet intresserad men kunde då och då ge Bobby en puss. Med tiden blev Bobby allt mer förtjust i Nils och Bobby fanns alltid på plats för att ta hand om honom. Han skyddade honom mot främmande djur och människor samt lekte med honom. På natten gick de och lade sig tillsammans i halmen.

Nils gillade också när det fanns tid för promenader i naturen. Boel och Lasse tog med sig hundarna Scotty och Picasso samt Nils. Sen gick de på grusvägen ned till havet. I hasorna smög katten Vitesse, som betyder snabbhet på franska.

Förra året blev Bobby allvarligt sjuk och trots veterinärens insats fanns det inget att göra åt hans sjukdom. Han avlivades på gården. Nils och Torsten var näst intill otröstliga - deras vän Bobby var för alltid borta. Nils sökte tröst hos Boel och Lasse medan Torsten fick en ny bock att ha som avelskompis.

Unge Jojje kom som ett yrväder och tog uppgiften som avelsbock på stort allvar. De äldre getterna var mycket glada för det unga stjärnskottet. En läcker bock, tänkte de och började flörta med honom. Men Jojje fick prestationsångest. Först efter att Boel och Lasse låst in honom i ett rum med Greta kom han till sans och hittade sig själv. Efter några dagar visade han ett förtroendeingivande lugn. I sommar ska ägarna se hur Jojje och Torsten kommer överens. Nils har redan gett Jojje sitt godkännande.

Nils ser fram emot ännu ett år som en viktig kugge i getostmaskineriet. Det produceras ett par ton getost per år och det är han som tar hand om tjejkillingarna. De brukar gå efter honom, som en lång svans, i hagen på våren och sommaren. Sen producerar de mjölk som är så bra att osten säljs till Grand hotell i Stockholm.

Redan är en av killingarna så fäst vid Nils att hon gjort ett hål in till hans box. Hon kan komma och gå som hon vill om dagarna.