Familjen Larsson Frigghe har blivit hönsfrälsta
Det är knappast sviterna av en snöstorm, men vintern är likväl retfullt närvarande när BLT-teamet viker av från E 22 i något som för bara någon månad sedan hade varit skymningen. Men i dessa dagar är det ljusare än så. Därför ser vi tydligt hur Nättraby övergår i skog och mark strax efter det att vi passerat det röda huset där det sägs finnas en rockverkstad.
Vi är på väg hem till familjen Larsson Frigghe och deras hönsgård för att bekanta oss med djuren som enligt viss forskning ska vara ganska intelligenta.
En stund senare står vi och tittar på hönsen där de traskar på andra sidan hönsnätet. Barnen Sigrid, Hedda och Aron springer omkring i närheten, men är inte jätteintresserade av djuren. Det var roligare när det fanns kycklingar här.
– Vi ville gärna ha höns eftersom vi bor på landet. Det är lättskött och man behöver inte vara någon större djurmänniska egentligen, säger Mattias Larsson som haft hönsgården i åtta år.
Han förstår inte riktigt den forskning som tyder på hönsens relativa intelligens.
– I så fall ifrågasätter jag den forskningen, men det kanske är så att de är så smarta att de har lyckats överlista en själv, funderar Mattias.
Men en hel del beteendemönster har han iakttagit. Bland annat kan han bekräfta att höns är ganska dåliga på att hantera stress. De tappar liksom minnet och förmågan att tänka.
– Det är ju inte för inte som uttrycket "Springa som yra höns" finns. Om en höna blir det minsta stressad försöker den ta sig ut genom nätet i stället för att använda ingången, även om den kanske precis gått genom den.
Ett karaktärsdrag hos gårdens störste tupp, som Sigrid döpt till Bengt, är att han alltid håller koll på vad den mindre tuppen gör.
–På våren och sommaren släpper vi ut hönsen varje dag. Då har den större tuppen alltid stenkoll på vad den mindre tuppen har för sig. Han vill så klart att det är hans gener som ska gå vidare, säger Mattias.
Inne i hönsgården är också hackordningen tydlig.
– När vi skaffar nya höns flyger ju inte de direkt upp på en sittpinne. De håller sig på marken den första tiden. Vem som äter först är också glasklart. Bengt är alltid först.
Sigrid minns en traumatisk upplevelse från förra våren då Bengt jagade henne upp för backen mot huset.
– Det var när vi hade kycklingar och han ville skydda dem. Då gav pappa mig en bandyklubba att ha med när jag gick ner till hönsen nästa gång, berättar hon.
En annan upptäckt som Mattias har gjort är att hönsen faktiskt är något av rasister. Sällan umgås olika raser särskilt tätt.
– Jag trodde inte riktigt på att rastillhörigheten spelade så stor roll från början, men de håller sig till sin egen ras. Tupparna däremot, bryr sig inte alls lika mycket.
I hönsgården finns både industrihöns och svenska lantraser. Hönsen blir runt fem år gamla.
– Industrihönsen är väldigt produktiva i ett år eller två, men sedan avtar det. Lanthönsen är mer som gamla volvobilar. Driftsäkra. Är inte lika produktiva som industrihönsen, men kan producera ägg över en längre tid.
Som det är nu kan familjen hämta fyra-fem ägg per dag hos hönsen.
– Man märker att efter midvintersolståndet börjar produktionen. Den här tiden på året går den uppåt, säger Mattias som gärna rekommenderar att skaffa höns för husbehov.
– Jag vill faktiskt slå ett slag för miljömedvetenheten. Vi slänger ju aldrig någon mat, utan ger allt som blir över till hönsen.
Fredags eget hönslexikon
Höns. Mer behöver inte sägas.
Vi talar om yra, kacklande, mammiga och äggsjuka . . .
Hönsen har fått låna ut sitt artnamn för att beskriva mindre smickrande egenskaper hos människor, oftast kvinnor.
I dag bjuder vi på Fredags eget hönslexikon.
Hönshjärna: Intelligenscentrum som till ytan är begränsad till en kvadratcentimeter. Korttidsminnet sviktar redan efter tre minuter och det minimala motoriska centrumet gör att bäraren inte klarar mer avancerade övningar än att le samtidigt som han eller hon klappar händerna.
Hönsmamma: En förälder som vakar över sina barn, spionerar på dem på toaletten, kollar deras andning en gång i halvtimmen, tuggar maten innan den serveras för dem. Kort sagt, överbeskyddar ungarna.
Panelhöna: En person som inte klarade intagningsprovet som ordningsvakt och som därför kompenserar genom att vakta väninnornas handväskor på dansrestauranger.
Hönsskinn: Beskrivning som endast passar in på vita människor. Ett tillstånd då huden knottrar sig och ser ut som en viss typ av kondom
Hackkyckling: Den som väljs ut som spegel för de andra hönsens taskiga självkänsla och otillräcklighet.
Hönsnät: Ett finmaskigt nät som är till för att sätta upp gränser mellan den homogena gruppen innanför nätet och världen utanför.
Höna: En fjunig omskrivning för det kvinnliga könsorganet.
Kackel: Det som sägs i dokusåpor och från läktare på sportarenor. Samma ord upprepas hela tiden utan att innehålla något som helst mänskligt budskap.
Yra höns: Personer som lider av höjdskräck.
Tuppkam: En freudiansk felsägning som fritt tolkad innebär att personen kaxar upp sig långt över sin förmåga.
Tuppjuck: Detta halvpornografiska uttryck har smugit in sig i hönsvokabulären av en förvirrad man som fick totalt spel, flippade ut, gick bananas, spårade snett, gick bärsärk . ..
Tuppa av: Yttersta formen för självförsvar när man hamnar i situationer och inte vet vad man ska säga.
Tupplur: Flitigt använt av män när de lovat att ta hand om fredagsdisken. Ett sätt att dra sig undan uppmanande blickar från köket.
Tupperware: Plastprodukter som lockar kvinnor att samlas i beundran över pastellfärgade byttor med finurliga lock.
Goltupp: En skvallerbytta.
