De jobbar med akut själavård
Numera finns det ett avtal mellan akutmottagningen och sjukhuskyrkan på Blekingesjukhuset i Karlskrona. När det inträffar ett dödsfall eller annan allvarlig händelse där anhöriga är i akut behov av stöd, ska personalen på mottagningen tillkalla den präst som är i beredskap.
– Nu har vi fått det här på pränt. Men vi har arbetat länge på det här viset, säger Jonas Pramwall, pastor på Sjukhuskyrkan.
Sjukhuskyrkan på Blekingesjukhuset i Karlskrona består av tre präster, som arbetar mot alla patienter, närstående och personal på sjukhuset. Det ska alltid finnas en präst i beredskap som ska kunna inställa sig inom 30 minuter under dygnets alla timmar.
– Det finns inga vanliga dagar i det här jobbet, säger Åsa Modin präst på sjukhuskyrkan.
Arbetet som sjukhuspräst rör allt ifrån samtal med patienter som vill ha sällskap, till krishantering vid katastrofer.
– Ibland kan de ringa från en avdelning för att det finns en patient som vill samtala. Det har sjuksköterskorna inte alltid tid för, vilket vi har, säger Jonas Pramwall.
I genomsnitt får gruppen sex nya beredskapsärenden varje vecka. Oftast handlar det då om patienter eller anhöriga på akuten, förlossningskliniken och intensivvårdsavdelningen som behöver samtala.
– Vi tar aldrig upp frågor om tro och teologi, om den vi pratar med inte gör det själv, säger Åsa Modin, präst.
Prästerna har god kontakt med andra trossamfund och kan hänvisa till andra personer om det skulle behövas.
– Vi kommer från kyrkan, men vi är där som medmänniskor. Vi lyssnar därför alltid in vilka behov som finns. En del har ett stort behov av att prata, andra inte, säger Jonas Pramwall.
Mestadels är det frågor av mer praktisk karaktär som de anhöriga till en avliden vill diskutera. Även existentiella frågor dyker med jämna mellanrum upp. Prästerna medverkar också när anhöriga vill ta avsked på bårhuset.
– Det är väldigt olika hur vi jobbar då. Det beror på omständigheterna. Vi är där för att skapa ett bra sammanhang för anhöriga i alla åldrar, säger Jonas Pramwall.
Många vill ha ett uppföljningssamtal som ofta även det tas av sjukhusprästerna, då det för de flesta känns naturligt att prata med den person som man mött i den akuta krissituationen.
– Vi får förmodligen hantera fler traumatiska dödsfall under en vecka, än vad en församlingspräst får göra under ett år, Åsa Modin.
När ett barn dör i samband med förlossning kan sjukhusprästerna ordna med namngivningsceremoni och hjälpa till med begravning. De medverkar också i en samtalsgrupp för föräldrar som mist ett litet barn.
