Undervisning i minibuss

Ingela Vasaris 18-årige son, Rickard är utvecklingsstörd och autistisk. Det innebär bland annat att han är mycket känslig för förändringar och miljöombyten. Men under de senaste två åren har hans klass i gymnasiesärskolan bytt lokaler tre gånger.

Mögelskador

De ursprungliga lokalerna i Rosendalsområdet i Asarum visade sig vara mögelskadade. Klassen flyttade då till Eken där lokaler renoverades och gjordes i ordning för deras räkning.

- Där trivdes de väldigt bra, berättar Ingela Vasari.

Efter ett tag uppstod det emellertid problem med en skola i grannskapet. Vissa av barnen där var rädda för ungdomarna på särskolan. Efter nästan två år på Eken var det därför dags att flytta igen.

Nu till en källarlokal i Asarum. Men även denna var mögelskadad och hyresvärden, landstingsfastigheter, anlitade ett byggföretag för att sanera lokalerna. Det var meningen att klassrummet skulle vara inflyttningsklart när höstterminen startade för ett par veckor sedan. Arbetet drog emellertid ut på tiden och ungdomarnas skolstart fick skjutas upp en vecka.

Men så fort undervisningen hade kommit igång upptäckte personalen att det luktade fukt. Och en inspektion visade att fuktproblemen fanns kvar. Återigen fick de fyra ungdomarna lämna sitt klassrum.

Sedan tre dagar tillbaka bedrivs undervisningen i en minibuss. Fyra elever, två lärare och två asssistenter åker runt i länet och gör utflykter.

- Du förstår vilken undervisning det blir. Det handlar mera om att hålla dem sysselsatta, säger Li Campbell.

Många praktiska problem

De praktiska problemen med den ambulerande skolan är många. Att ordna med toalettbesök för eleverna är minst sagt krångligt. Och Li Campbell fasar för hur det ska gå om det börjar regna.

Hon förklarar att autistiska barn har ett särskilt stort behov av regelbundna rutiner i sin vardag. De måste i förväg veta vad som väntar dem, de ska helst ha ett schema och varje dag möta samma människor och samma miljö.

Enligt Li Campbell blir eleverna mer och mer oroliga för var dag. En av ungdomarna lider dessutom av epilepsi och hans föräldrar är oroliga för vad som ska hända om han drabbas av ett anfall när han är ute och åker.

Ingela Vasari märker hur Rickard mår dåligt av situationen.

- Han är orolig och stökig, och det brukar han inte vara, säger hon.

Men hon betonar att lärarna gör ett fantastiskt bra arbete trots den omöjliga situationen.