TT-Utrikes

MSF: Stora insatser i kampen mot ebola

TT-Utrikes Artikeln publicerades

Läkare utan gränser (MSF) är på plats i Kongo-Kinshasa för att bekämpa utbrottet av den farliga sjukdomen ebola. - Ett psykiskt och fysiskt påfrestande arbete, säger Anna Sjöblom, som arbetade under den stora ebolaepidemin i Västafrika.(TT)

Än så länge är utbrottet i nordvästra Kongo-Kinshasa begränsat, med 23 dödsfall, men stora resurser sätts in för att förhindra att det växer till en större epidemi. Upptäckten av ett fall i miljonstaden Mbandaka oroar. Tidigare utbrott har skett i isolerade och glesbefolkade områden, vilket har förenklat smittspårningen, förklarar Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare på Läkare utan gränser i Sverige.

– I en stad är allting ganska mycket krångligare. Människor lever tätt, de kan lämna staden eller byta stadsdel. Om man blir sjuk kan man söka vård på många fler ställen. Det kan vara svårare att hitta dem som har insjuknat, säger Anna Sjöblom till TT.

Vaccin testas

Läkare utan gränser har öppnat vårdplatser på två sjukhus i de drabbade områdena Bikoro och Mbandaka i nordvästra Kongo-Kinshasa. Även två behandlingscenter för ebolapatienter upprättas samtidigt som åtskilliga ton medicinskt material är på väg. Stora insatser görs för att säkra att utbrottet inte växer till en epidemi likt den i Västafrika 2014. Erfarenheter från den och teknisk och medicinsk utveckling sedan dess kan bidra. Till exempel kommer Läkare utan gränsers forskningscenter Epicentre att genomföra vaccinationer, i samarbete med lokala myndigheter och WHO.

– Vaccinet är ännu inte licensierat, men har accepterats av nationella myndigheter och etiska kommittéer. Deltagandet är så klart frivilligt och alla kommer att få information om vaccinet och noga följas upp efteråt, förklarar Anna Sjöblom.

Svåra lidanden

Hon arbetade som sjuksköterska i Guinea under den stora ebolaepidemin i Västafrika 2014, och vittnar om att det är stora utmaningar som väntar tillrest vårdpersonal.

– Det är både psykiskt och fysiskt påfrestande arbete. Det är en väldigt jobbig sjukdom för dem som drabbas. Jag minns patienternas stora, stora lidande under sjukdomsperioden som kan pågå ganska länge, och många överlever ju inte.

Det är också fysiskt tungt att arbeta i skyddsdräkt i värmen. Men det gäller att inte ta risker, förklarar hon.

– Att arbeta så lugnt och metodiskt som det bara går. Att se till att säkerhetsutrustningen sitter som den ska, och att huden inte sticker fram mellan skyddsglasögonen och munskyddet. Det är något man fick förhålla sig till.

– Är man helt täckt av skyddskläder känner man sig också ganska säker på att man inte kan komma i kontakt med kroppsvätskor och därmed viruset.