TT-OS

Hargin: "Maten i OS-byn alltid riktigt dålig"

TT-OS Artikeln publicerades

Livet i OS-byn kan vara inbjudande. Men där döljer sig många fällor för den oinvigde. - Maten i OS-byn är alltid riktigt dålig, säger slalomåkaren Mattias Hargin. 32-årige Mattias Hargin gör sitt tredje olympiska spel.(TT)

32-årige Mattias Hargin gör sitt tredje olympiska spel. Efter Vancouver, Kanada, och Sotji, Ryssland, väntar nu Pyeongchang, Sydkorea.

Tre olika länder i tre olika världsdelar. Vad kan de ha gemensamt?

– Det är inte alltid det bästa boendet, och långt ifrån den bästa maten, säger Mattias Hargin.

– Det är ändå intressant, man kommer till en OS-by där det bor atleter och alla ska prestera sitt bästa på fyra år - och så är maten, ja, alltså riktigt dålig. I Sotji var maten äcklig.

SOK-kockar på plats

Sveriges olympiska kommitté har egna kostrådgivare och kockar med sig till OS och försöker även bidra till att utövarna ska känna sig som hemma genom att ta med sig svensk mat och godis.

Men allt faller inte alla i smaken.

– Det här är ingen pik, men ändå roligt. Det SOK tog med till Sotji var Ahlgrens bilar och andra svenska grejor. Men jag kände: ta med en smoothie så kanske jag presterar, jag vill inte sitta och smaska på bilar, skrattar Hargin.

Alpinåkaren har inte besökt OS-byn i Pyeongchang. Men han var i Sydkorea för två år sedan för att inspektera backarna i Yongpyong, där teknikgrenarna avgörs.

– Vi åkte friåkning i backen och fick ett öga för det. Jag var lite emot att åka dit för att det var tidskrävande med tajt schema. Men efteråt känner jag att det var bra gjort. Nu har jag en bild av hur det ser ut och då blir det lättare att visualisera. Det kan man dra nytta av.

Hargin ingen turist

Slalomen avgörs 22 februari och lagtävlingen i parallellslalom näst sista OS-dagen. Därför blir det en sen ankomst för Hargin.

– Jag tror det är viktigt att inte vara där för länge. Utan mer in och ut. Komma dit, tävla och sedan köra på. Så att man inte går där och sneglar runt och turistar.

Hargin är van vid det kringflackande liv som han som alpin elitåkare lever. Men OS skiljer sig från det inrutade mönstret från VC-cirkusen.

– Då är vi på samma orter och allt funkar för att vi gör på samma sätt. Man har sin rutin. På ett OS är det fler sporter och fler utövare - allt är lite krångligare. Man möter människor man inte är van vid och på det sättet blir det utanför mönstret. Men just på plats känns det inte sjukt pressat för att det är så mycket större.