Kryssjägare och dippare spanar på fåglar

Fågelskådare utgör en växande skara entusiaster. Det har kommit att bli en sysselsättning där nitisk rapportering, digitalisering, stora kunskapskrav och miljöengagemang kombineras.

Susanne Nylund Skog, forskare på Institutet för språk och folkminnen och docent i etnologi vid Uppsala universitet, har sedan 2012 gått igenom berättelser från fågelskådare och sammanställt dem i en bok. Hon har vänt kikaren mot fågelskådarna snarare än fåglarna.

Nu på senare år har en annan grupp vuxit fram.

Tar sig dit i helikopter

Susanne Nylund Skog har gjort 167 webbintervjuer med fågelskådare och ett tiotal muntliga djupintervjuer. Hon har också läst många reserapporter och självbiografiska berättelser. Hon beskriver en delvis manisk passion.

Flera av ornitologerna kännetecknas av att de har en samlarådra, andra av att de är jägare och gillar att tävla.

I boken "Samlare, jägare och andra fågelskådare" förekommer också en ordlista på mer eller mindre smickrande beteckningar som fågelskådarna gett varandra.

Kryssjägare som skulle kunna gå genom eld för att se en sällsynt art kallas också bongare. Ibland bryr de sig inte ens om de gör intrång på privat mark, stressar upp fågeln eller åker dit på ett omiljövänligt sätt, som med helikopter.

Tävlandet är känsligt, särskilt för dem som inte ser skådandet som en sport.

Fler äldre kvinnor

Stringare är de som ljuger och hittar på att de sett fåglar, skriver P1:s Vetenskapsradion, som också uppmärksammat studien. Dippar är de som precis missar en fågel, medan drag är när ett helt gäng drar iväg för att titta på en. Sedan finns det skogsskådare, nakenskådare, soptippsskådare.

En växande grupp är kvinnor men de utgör bara ungefär en femtedel, uppskattar Nylund Skog. De kvinnor som börjar är i regel 55 år eller äldre.

Sedan finns olika grupper av män, dels sådana som satsar, tävlar och kryssar med väldigt många listor. Dels den äldre mannen som är lite mer kontemplativ.

TT