TT-Inrikes

Inbrottsdrabbad: "Jag sov dåligt länge"

TT-Inrikes

Någon hade varit inne och rotat bland deras kläder, vänt upp och ner på sängar och rivit ur skåpen. Det luktade inte "hemma" längre. Det var det allra värsta med inbrottet berättar Ingela från Skellefteå kommun.(TT)

Artikeln publicerades 5 november 2017.

Ingela och hennes sambo var på väg hem från en fjällresa hösten 2014, när de hörde att flera bostäder i kommunen hade utsatts för inbrott. Men tanken fanns aldrig att de själva hade drabbats.

När de kom hem släppte de som vanligt in hundarna i enplansvillan, som ligger i ett bostadsområde en bit utanför Skellefteå. Men ena tiken backade plötsligt ut ur huset, och började därefter att kräkas.

– Så gick jag in, och tyckte att det luktade hemskt konstigt inne i huset. Sedan när vi kom längre in insåg vi att grejer låg utvräkta och det var glas överallt. Då backade vi också, och ringde polisen. Och jag förstod varför hunden reagerade, deras näsor är ju mer känsliga än våra. Hon kände direkt att det var något konstigt, säger Ingela, som inte vill att vi skriver ut hennes efternamn.

Sov dåligt

Tillsammans med polisen gick de in och såg resten av förödelsen. Alla kläder låg huller om buller, man hade vänt upp och ner på madrasser och tömt alla skåp. Först efter ett tag kom chocken.

– Jag kände att hjälp, någon har varit här inne och grävt bland våra saker. Jag sov väldigt dåligt en längre tid, och höll på att städa sönder mina händer. Jag tyckte allt luktade konstigt.

– Just det här att de hade varit bland alla kläder, i sängen, i madrassen. Första natten vägrade jag sova i sovrummet. Och gästrummet var där de hade tagit sig in, så det gick inte heller.

Postar guldet

Inbrottstjuvarna fick med sig några guldsmycken och ungefär 1 000 kronor efter inbrottet hos Ingela. Ingen har åkt fast.

– Polisen sade att den här ligan är så smart, så de har med sig frankerade kuvert. Hittar de guld stoppar de det i kuverten direkt och lägger på en postlåda. Så om de blir tagna, då har de inget på sig, säger Ingela.

Men förlusten av smyckena och pengarna har aldrig varit det värsta, det är just att integriteten kränktes. Fortfarande i dag kommer känslorna tillbaka, när Ingela hör om någon annan som blivit drabbad.

– Det är svårt att föreställa sig när man aldrig varit med om det. Jag trodde att jag var så stark, så det där fixar jag. Men man är rädd som en kyckling sedan.