TT-Feature

Linnea Henriksson sjunger ut om kärlek

TT-Feature Artikeln publicerades

Linnea Henriksson vågar vara obekväm. Nya skivan är ett slags temaalbum om hennes eget kärleksförhållande. - Det är spännande med relationer för det är så förbjudet att ens yttra orden "det är inte riktigt bra just nu", säger hon.(TT)

När Linnea Henriksson gjorde sina två första soloalbum var det "happy hour" i studion. Hon var van vid att spela med band och, på gott och ont, begränsas av instrumentens resurser - nu var plötsligt möjligheterna oändliga.

– Det var skitkul. Speciellt på mitt förra album, då gick jag verkligen "all in" och det kändes om att det var fri bar, eller i alla fall två för en. Man har så mycket resurser och man kan alltid göra mer. Jag minns en låt som på riktigt byggde på att vi hittade säckpipan i ljudbiblioteket. Musiken producerades i samma stund som den skrevs, säger Linnea Henriksson.

"Slutade sjunga ut"

Hennes nya, självbetitlade, album är på många sätt en motreaktion mot det. Redan när Linnea Henriksson hade gjort klart sin förra skiva, "Du söker bråk, jag kräver dans", bestämde hon sig för att nästa platta skulle bli något annat.

– Det som framför allt var bristfälligt på mina tidigare album var att jag slutade sjunga ut. I en replokal eller på scen måste man sjunga skitstarkt för att det ska nå igenom. Men jag sjöng inte ut när jag jobbade på det sättet.

– Jag kände att om jag ska göra ny musik så måste den utgå från min röst. Även om trumbeatet är svinfett så får jag inte börja bygga låten kring det.

"Relationsskiva"

På nya skivan står sången, melodierna och texterna i centrum snarare än ljuden och produktionerna.

Som lyssnare får man en sammanhållen historia om kärlek, ett förhållande som ifrågasätts och prövas.

– Det är ju en relationsskiva. Och det är en jättemedveten låtordning från mig, vilken låt som ligger först och vilken låt som är nummer sex och nummer nio.

Det är inte något klassiskt skilsmässoalbum och låtarna är inte heller skrivna i något euforiskt kärleksrus. Både toppar och dalar får visserligen plats, men mer i något slags vardagslunk-kontext.

Hymlar inte

Linnea Henriksson poängterar att varje detalj kanske inte är hämtad från hennes eget liv. Men hon hymlar inte med att den övergripande historien handlar om henne och hennes sambo.

– Jag har alltid varit så himla noga med att inte blanda in min familj i mitt yrke. Och så har jag gjort ett album som verkligen riktar strålkastaren mot den jag lever med... jag tror att jag får vara en jävligt schyst och lyhörd sambo framöver.

Historien är inte heller färdigberättad bara för att skivan släpps. Linnea Henriksson tänker fortsätta att skriva och utforska relationen.

– Det finns plats för mer. Låtar som förtydligar, låtar som är en fortsättning eller så här "två år tidigare". Det finns andra sätt att se på saken, det jag släpper nu är bara en version av sanningen.