Linnea Henriksson sjunger ut om kärlek

När Linnea Henriksson gjorde sina två första soloalbum var det "happy hour" i studion. Hon var van vid att spela med band och, på gott och ont, begränsas av instrumentens resurser - nu var plötsligt möjligheterna oändliga.

"Slutade sjunga ut"

Hennes nya, självbetitlade, album är på många sätt en motreaktion mot det. Redan när Linnea Henriksson hade gjort klart sin förra skiva, "Du söker bråk, jag kräver dans", bestämde hon sig för att nästa platta skulle bli något annat.

"Relationsskiva"

På nya skivan står sången, melodierna och texterna i centrum snarare än ljuden och produktionerna.

Som lyssnare får man en sammanhållen historia om kärlek, ett förhållande som ifrågasätts och prövas.

Det är inte något klassiskt skilsmässoalbum och låtarna är inte heller skrivna i något euforiskt kärleksrus. Både toppar och dalar får visserligen plats, men mer i något slags vardagslunk-kontext.

Hymlar inte

Linnea Henriksson poängterar att varje detalj kanske inte är hämtad från hennes eget liv. Men hon hymlar inte med att den övergripande historien handlar om henne och hennes sambo.

Historien är inte heller färdigberättad bara för att skivan släpps. Linnea Henriksson tänker fortsätta att skriva och utforska relationen.

TT