TT-Feature

"Grottbjörnens folk" på scen hyllar läsarna

TT-Feature

De har sålts i mer än 45 miljoner exemplar - men kallas för tantsnusk och fullitteratur. Nu tolkar Turteatern Jean M Auels romanserie "Grottbjörnens folk". Och här bejakas cro magnon-kvinnan Aylas sexlust. En lägereld glimmar och det blodiga liket av en mammut upptar ett hörn av scenen.(TT)

En lägereld glimmar och det blodiga liket av en mammut upptar ett hörn av scenen. På Turteatern i Stockholm kastas publiken tillbaka till en suggestiv stenålder, när medlemmar ur Öfa-kollektivet gör en egen variant av Jean M Auels klassisker om Ayla. Föreställningen baseras framför allt på de tre första böckerna.

– Ayla är en väldigt kompetent flicka och växer upp till en kvinna som klarar sig på egen hand. Hon blev en hjälte och en normbryterska, säger Lisen Rosell, som tillsammans med Amanda Apetrea och Nadja Hjorton står för idé och utförande.

Riktas till kvinnor

Liksom så många andra tjejer upptäckte Lisen Rosell klassikerserien som ung, blott tolv år gammal, och drogs till de många erotiska skildringarna. Hon läste dem i smyg, som en skamlig hemlighet.

– Jag minns det som att man inte pratade så mycket om tjejers fantasier då, allt var kopplat till killar och deras könsorgan. Det var så mycket skam att som tjej börja onanera. Skammen tog över och till slut slängde jag boken, minns hon.

I ett samtal om sexuellt uppvaknande började de tre medlemmarna ur Öfa-kollektivet diskutera bokserien, och idén om en pjäs föddes. Alla har upptäckt romanerna på olika sätt: Nadja Hjorton fick historien återberättad för sig redan som sexåring medan Amanda Apetrea slukade böckerna i vuxen ålder.

– Det är något slags fulsnusk, det handlar ju inte bara om att det är snusk för det gör många böcker, säger hon och Nadja Hjorton fyller i:

– Det är så klart just att den riktades till kvinnor och klassades som lättläst.

Hyllar läsarna

Skildringen av kärleksparet Ayla och Jondalar är visserligen stereotyp, hon har smal midja och fylliga bröst, han en "enorm kuk". Pjäsen förhåller sig till klichéerna genom att gestalta motsatta bilder. Det heteronormativa är ointressant för dem, förklarar Amanda Apetrea.

– Men det löser sig genom att vi är tre kvinnokroppar på scen som har sex, säger hon.

Framför allt fokuserar de på fantasierna som romanerna väcker hos läsarna:

– Vi hyllar dem som läste och onanerade till böckerna, säger Nadja Hjorton.

Ayla lyfts också fram som en feministisk förebild: hon genomför saker mot alla odds. Hon tämjer en grottbjörn och uppfinner vapen. Romanerna kan vara en bra utgångspunkt för att fundera kring den så manliga historieskrivningen, där starka kvinnor förtigits, tycker de medverkande.

– Det pågår en revolution kring vad som är människans ursprung och det svindlar att allt kan vara på andra sätt, säger Nadja Hjorton.