Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

”Tränare, jag lider verkligen med er”

Under måndagen den 11 mars publicerades ett inlägg om Rödeby AIF:s P05-lag på sociala medier av en förälder med koppling till klubben.
Inlägget fick snabbt stor spridning och förorsakade en uppsjö negativa kommentarer om den verksamhet som nämnda lag bedriver och dess tränare.
Publicerad 13 mars 2019
Detta är en insändare i Blekinge Läns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Rödeby AIF:s P05-lag.
Rödeby AIF:s P05-lag.Foto: Patric Söderström

I sådana här sammanhang finns ofta två sidor av myntet. Med hänsyn till de proportioner ovannämnda inlägg fått kände jag mig nödgad att ge min syn på den andra sidan av myntet. En sida som inte alls är förenlig med den bild som målats upp i sociala medier och i dagspressen.

När jag tog del av det aktuella inlägget och efterföljande respons på detsamma väckte detta först en stark aggression hos mig. Aggressionen följdes senare mer av ledsamhet och uppgivenhet.

Annons

Under snart tio års tid har jag haft förmånen att, som supporter till Rödeby AIF:s P05-lag, följa laget på såväl träningar som matcher i vitt skiftande sammanhang. Jag är med andra ord väl insatt i den verksamhet som bedrivs samt vilka tränarna för laget är och var de står för.

Jag har med egna ögon upplevt vilket fantastiskt engagemang dessa tränare har. Jag vet också att min uppfattning delas av majoriteten av de föräldrar vars pojkar spelar i laget. Tränarna lägger ner så ofantligt mycket tid på att allt från planering av träningar, cuper och matcher till olika kringaktiviteter. Det är ingen överdrift att säga att Rödeby AIF lag P05 blivit en stor del av deras liv.

Vidare vet jag hur tränarna kontinuerligt arbetat och arbetar för att ge samtliga spelare bästa möjliga förutsättningar att utvecklas. Vi pratar då inte bara om rent fotbollsmässiga utveckling utan också utveckling på det sociala planet, där kamratskap och sammanhållning har varit och är viktiga ledord.

Under varje träning uppmärksammas verkligen samtliga spelare, oavsett på vilken nivå denne befinner sig i nuläget. Varje spelare ges individuella tips och instruktioner och klimatet är inte på något sätt exkluderande, såsom det ges sken av i publicerade inlägg.

Vid sidan av planen arrangeras återkommande trivselaktiviteter, allt för att skapa en inkluderande miljö och god laganda. Jag blir därför i det närmaste tårfylld när personer skriver mer eller mindre ogenomtänkta inlägg om att tränarna för Rödeby AIF:s P05- lag ägnar sig åt ”barnmobbning” och att de ”bör avgå”.

Enligt mitt tycke är det viktigt att se den uppkomna situationen ur spelarnas/barnens perspektiv. Sedan laget startade för ca 10 år sedan är det endast ett fåtal spelare som har fallit ifrån av olika anledningar. Mig veterligen har frånfallen inte på något sätt varit relaterade till att spelarna i fråga farit illa eller känt sig mobbade av tränarna. Faktum är att merparten, den ursprungliga stommen av spelarna, fortfarande spelar i laget. Därtill har det under årens lopp tillkommit spelare från andra klubbar, som självmant sökt sig till laget. En befogad fråga är ju då om vissa spelare verkligen känner sig utstötta/mobbade. Jag tror inte det. Jag tror att, om tidningen frågade spelarna i laget, skulle sannolikt inte någon framhäva att de kände sig utanför eller särbehandlade av tränarna. Jag vill påstå att detta är en bild som helt felaktigt målats upp av enstaka föräldrar, som av någon anledning vill uttrycka sitt missnöje. Ett missnöje som egentligen grundar sig på något helt annat….

När jag läser de kommentarer som skrivits, får man lätt intrycket att tränarna för laget kategoriskt ställer över vissa spelare från matchspel. Jag vill därför understryka att så inte är fallet. Tränarna har alltid varit noggranna med att samtliga spelare ska få spela matcher. I praktiken tror jag inte det finns något annat P05-lag i Blekinge, kanske inte heller i Sverige, där spelarna ges så stora möjligheter till matchspel (antingen träningsmatcher eller cuper).

Tränarna har emellertid en filosofi om att varje spelare ska få spela matcher som motsvarar den nivå spelaren befinner sig på. Som en följd av detta anmäls laget bland annat till cuper/turneringar av olika svårighetsgrad.

Det är knappast någon hemlighet att barn i pubertal ålder utvecklas i olika takt. Vid turneringar med högre svårighetsgrad, elitcuper om man nu ska kalla det så, tar tränarna ut de spelare som hittills kommit längst i sin rent fotbollsmässiga utveckling. Enligt min uppfattning är detta ett tämligen logiskt tankesätt.

Ibland tar tränarna också ut spelare, som kanske inte har kommit lika långt i utvecklingen, men som man ändå vill ska få känna på spel på ”den lite högre nivån”. Min erfarenhet, efter att ha bevittnat otaliga av de så kallade elitcuperna, är dock att sådana uttagningar ibland inte alls gagnar spelaren ifråga.

Annons

Barn i den här åldern är inte dumma. De vet mycket väl på vilken fotbollsmässig nivå de befinner sig och var de står i jämförelse med sina lagkamrater. Jag har upplevt att spelare, som tagits ut till elitcuperna men inte har samma erfarenhet som sina lagkamrater, lätt blir obekväma när de ska spela i dessa sammanhang. Det kan yttra sig på olika sätt. Ibland genom att spelaren till exempel fejkar skada, helt enkelt för att denne känner sig besvärad av den högre nivån och vill slippa spela. Ett sådant scenario tror jag är destruktivt och kan leda till såväl nedsatt självkänsla hos spelaren och i förlängning bristande motivation till att försätta spela. Mot bakgrund av detta kan jag förstå varför tränarna agerat så de gjort vid inlåningen av spelare till cupen i Jönköping.

Jag vill samtidigt poängtera att Rödeby AIF:s P05-lag aldrig tidigare lånat in spelare från andra föreningar utan det rör sig om ett undantagsfall på grund av återbud och sjukdomar. Ser vi till lag, i motsvarande åldersklass i andra delar av landet, vet jag dock att inlåning förekommer frekvent i syfte att toppa laget inför till exempel cuper. Något som jag starkt ifrågasätter.

Avslutningsvis vill jag rikta några bevingade ord till tränarna för Rödeby AIF:s P05-lag.

Jag lider verkligen med er. Säga vad man vill om sociala medier, men i det här fallet anser jag att ett enstaka inlägg fått alldeles för stora proportioner. En konsekvens blir att utomstående personer, med liten eller ingen insyn i Rödeby AIF, tyvärr får en snedvriden bild dels av föreningen och dels av er som människor. Ni är ju helt vanliga och tillmötesgående familjefäder med ett stort fotbollsintresse!

Med det sagt hoppas jag att den negativa publiciteten inte påverkar er alltför mycket. Ni ska veta att jag och flera med mig är så otroligt tacksamma över det ni gör och har gjort för Rödeby AIF i allmänhet och killarna i P05-laget i synnerhet. Ni är helt fantastiska ledare/människor/förebilder, som definitivt förtjänar något bättre än att hängas ut som mobbare i sociala medier.

Dessutom har ni inte bara satt lilla Rödeby på fotbollskartan i Sverige utan också landskapet Blekinge, vilket alla fotbollsintresserade i regionen borde vara tacksamma för. Vi är ju inte direkt bortskämda med fotbollsframgångar.

Jag minns särskilt ett uttalande från en ledare i Brommapojkarnas akademi vid en av de cuper ni deltog vid för ett antal år sedan. Han fick frågan av sin kollega om var Rödeby kommer ifrån, varpå han svarade:

”Rödeby? Ja det är någonstans norr om Skåne.”

Vid cuper under senare tid runt om i landet vet i princip alla att Rödeby ligger utanför Karlskrona i Blekinge.

/En trogen supporter

Annons

Annons
Annons
Annons
Annons