Guter och Printz om livet som hockeypappor

Mattias Guter och David Printz är två av spelarna i Karlskrona HK som har barn. Printz har två söner, fem och nio år gamla medan Guter har en dotter på två och ett halvt år och så sent som för en vecka sedan fick hon en lillasyster.

– Vi möter Färjestad i två matcher och är borta i fyra dagar, men hemma igen i nästa vecka tar jag igen den tiden med barnen, säger Guter.

En ishockeyspelare på elitnivå lever ett liv fjärran från regelbundna arbetstider, utan ob-tillägg, och inte minst utan de fördelar som en ”vanlig anställd” har med att kunna vabba (vård av barn), rätten till föräldraledigt och rätten att begära lagstadgad semester som andra.

– Jag har aldrig hört talas om en en hockeyspelare som vabbat under säsong, säger Printz.

Det står inte ens i det finstilta i kontraktet att du får vabba eller ta föräldraledigt?

– Det tror jag inte, säger Printz.

Mattias Guter:

– Men skulle det ställas på sin spets har vi samma rättigheter som alla andra. Arbetsgivaren kan inte säga nej.

Men det händer sällan eller aldrig att en hockeyspelare vabbar, ber om föräldraledigt eller ber om att få åka på semester under säsong.

– Det ligger ju lite i det här jobbets natur. Det är en livsstil man valt, säger Printz.

Printz betonar hur privilegierad han är.

– Ibland kan man känna efter och tycka att det är jobbigt med allt, men jag är så tacksam för att jag kunnat spela på den här nivån så länge. Det är ett underbart liv.

Samtidigt är det ett liv där ett livspussel måste läggas för dem som har barn.

Att vabba vid sjukdom går inte.

Att ta föräldraledigt under säsongen låter sig inte göras.

Semestern får anpassas efter säsong. Vintersemester är därmed inte att tänka på.

– Jag har aldrig plockat ut en enda vabb-dag, men skulle det någon gång krisa till sig är nog tränarna mänskliga. Familjen går alltid först, men jag tror också att folk som inte är insatta i ishockey inte förstår hur det här att vara förälder och ishockeyspelare på elitnivå, säger Guter.

Familjen går först, ja, men man ”sviker” heller inte laget. Det ligger i jobbets natur.

– Jag kände väl lite så under jul- och nyårshelgen, när vår födsel var nära och jag inte kunde vara med i några matcher. Det kändes vemodigt att lämna laget i sticket, men vad gör man, frågar sig Guter.

Och som alltid i alla sammanhang, bakom varje framgångsrik man står en kvinna.

– Min fru får dra det stora lasset. Det är hon som håller ihop styrkorna under säsongen, säger Guter.

David Printz håller med:

– Vårt problem är väl lite det att vi inte är från stan så vi har inga som vi direkt kan be om hjälp med barnpassning. Min fru gör ett jättejobb. Jag är skyldig henne många tack. Jag är så stolt över hur hon fostrat våra barn.

Printz berättar att hans hustru har börjat studera. Samtidigt ska hon ta hand om markservice, man och två söner.

– Hon lägger exempelvis om sina tentor för att det ska passa mina träningar och matcher.

Printz spelade tre säsonger i Tyskland 2013–2016. Under en period där levde han ensam i Nürnberg medan den övriga familjen fanns i Sverige.

– Då känner man saknad, men rent generellt tycker jag att vi spelare har så mycket fritid utanför hockeyn att man inte missar något av barnens uppväxt.

Du har spelat i många klubbar och dessutom utomlands, har du någon gång känt dåligt samvete för att dina söner fått bryta upp och börja om på en ny plats?

– Man får ta fram det som är bra i den situationen. Barn får träffa nya kamrater, de får se världen och de får får lära nya språk. Min äldste son blev direkt satt i tysk skola. Det var tufft, men han fick lära sig ett nytt språk och jag är stolt över mina grabbar.