Som gjord för fläskpannkaka

God morgon och vidunderligt välkomna till fredagen den 4 maj, en dag som gjord för fläskpannkaka. Vad då, ingen vårmat? Jag vill bara erinra om att fortfarande diskuteras huruvida det förekommer vårtecken, senast hos Lisa Syrén i radion i lördags. Det betyder att man ännu, när vitsipporna är nättopp överblommade, frågar sig om våren möjligen är i antågande. Man undrar i sitt stilla sinne vad det eljest skulle kunna bero på att det så smått börjar grönska; miljöförstöring, strålning från mobiltelefoner, våffeljärn eller kärnkraftverk, kanske Öresundsbrons fördärvliga inflytande över ålens fortplantningsförmåga. Mycket kan hända och en del annat även inträffa.

Från det ena till det andra och apropå farligheter; minns gamle centerledaren Olof Johansson som lämnade den borgerliga regeringen i ilska över att det skulle byggas en bro över sundet. Johansson har ännu inte farit över bron med motiveringen att den inte behövs. Men säg inte det ty även den mest trosvisse centerpartist kan, i avsaknad av bro, få problem att gångandes ta sig över till Dronningens by. Mästaren kunde, men håken vet om fler klarar det. Men det är något tjusigt med principer.

Ack, om Annie Lööf ändå vore lika ståndaktig som denne föregångare på partiledarposten.

Mittåt samt tillbaka till inledningen! Att i månadsskiftet april-maj söka efter vårtecken är som att den 18 januari i 17 grader minus och snöstorm börja undra om inte vintern är på väg, att snö och kyla är ett vintertecken. Eller med andra ord, lägg nu av allt dömrans snack om vårtecken!

För övrigt, vem blir mätt av nässelkål? Fläskpannkakan är högaktuell årets alla dagar, en sann allroundrätt. Men det ska vara något lite socker i smeten. Jag lämnar en del i långpannan fri från fläsktärningar, då makan inte är någon vän av fläsk. Ja, jag vet hur det kan komma sig, men att det finns folk som inte estimerar (exmerar i Småland) fläsk är väl närmast ett fall för forskningen.

Fläsk och politik. Om det senare kan noteras, vilka förstås alla upplysta medborgare redan gjort, att förre socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt första maj hedrade sjö- och före detta stapelstaden med ett besök. Jag hade bestämt mig för att gå och lyss till budskapet, men när det började närma sig bestämde jag mig för att jag inte tyade. Dessutom bor jag endast 200 meter från Stortorget så jag hörde att någon talade där nere, dock inte vad som sades. Inte heller hörde jag några applåder.

Av referaten senare förstod jag att Juholt hade utmålat Sverige i dag som nättopp helvetet på jorden, och dylikt är ju inte alls trevligt att lyssna till. Men i rättvisans namn ska sägas att Juholt, i likhet med forna tiders frikyrkopastorer, också kunde utlova frälsning. Det vill säga ett bättre land om vi bara kunde vara så förbannat vänliga att rösta in en ny regering vid nästa val. Vi får tänka på saken.

Vad sägs om ett par inte helt dagsfärska tidningsankor:

”Hallå där! Susanne Martinsson som i dag reser till Egypten för att under en vecka träffa några av sunni-islams tyngsta skriftlärda som stormuftin av El Azhar-moskén Ali Gomaa och Hans Blix.”

(Svenska Dagbladet)

”Alina Reyes är klädd i en svart overall i brodyr, som ger ett slags insyn i hennes privata kroppsdelar. Eftersom hon är ytterst smal, är det inte alls så märkvärdigt som man skulle kunna tro.”

(Gotlands Allehanda)