Strömmingen var sill från Atlanten

Sölvesborg Artikeln publicerades

Falkeskog säljer stekt strömming – från Atlanten. Lite väl långt från Kristianopel, där arten av tradition byter namn till sill, tycker en arg konsument.
”Jag känner mig lurad”, skriver han i en anmälan till Konsumentverket.

Såväl Gustav Vasa som EU har slagit fast att sillens släktingar i Östersjön ska kallas strömmingar. Gränsen går sedan gammalt vid en tänkt linje mellan Kristianopel i norr och Polens kust i söder. Likväl är det samma art
–Clupea Harengus, inga konstigheter egentligen, säger Jörgen Lavesson, vd för Falkeskog och dess moderbolag, Nordqvists Fiskexport i Nogersund.
Alla delar dock inte hans uppfattning om att det bara handlar om en språklig distinktion. Hans företags stekta strömming är föremål för en granskning på Konsumentverket. En man i Falkenberg har nämligen noterat att fiskfiléerna fångats på fel sida om den blekingska gränsorten, och det med marginal, nämligen i Nordostatlanten.
Det är inte första gången som Nordqvists/Falkeskogs ”sillströmmingar” ifrågasätts. Redan 1997 anmäldes de till Marknadsetiska rådet. Den gången angav innehållsförteckningen på strömmingsförpackningen att råvaran var sill, men då företaget kunde visa att fisken var fångad i Östersjön fick saken passera. Däremot noterade rådet att sill från Västerhavet som saluförs som strömming ”måste anses vilseledande och stridande mot artikel 5 i Internationella Handelskammarens Grundregler”.
Nu gäller det alltså om sill som bevisligen fångats i Atlanten kan kallas strömming.
–Jag har inget bra svar nu. Vi får se vad Konsumentverket säger. Jag kan inte utveckla det mer än så just för tillfället, säger Jörgen Lavesson.