Klaus Wolter hör inte tyska pratas så ofta

Nyheten om att landets gymnasieelever i allt mindre omfattning väljer tyskan som fördjupningsämne är inget som förvånar Klaus Wolter.

– Nej, numera hör jag inte tyska pratas så ofta här i Sverige, säger han.

– Jag tycker det var klart mer förr.

Klaus Wolter är en 1943 års man, född och uppvuxen i Berlin. Som 21-åring kom han 1964 till Sverige med ett sex månaders arbetstillstånd som kock i bagaget.

Det förlängdes inledningsvis med ett halvår i taget för att senare ändras till att sträcka sig ett år framåt i taget.

– Det var hårt på den tiden. Jag fick absolut inte jobba som något annat än kock, säger han.

1971 hamnade i Sölvesborg där han under en lång rad av år drev restaurang Druvan vid Stortorget.

Under många år hade han tysktalande vänner i Sölvesborg. Men nu är alla borta.

– Nu får jag nöja mig med att läsa på tyska.

Han framhåller att språket alltid är viktigt och pekar på att om man behärskar det så brukar resten följa med automatiskt.

Har du några egna språkknep?

– Haha, jag brukar kunna känna igen tyska turister när jag ser dem. Jag lyssnar en stund och om de verkar trevliga så lägger jag mig i samtalet. Annars får det vara.

Hur ofta pratar du tyska?

– Det blir, ärligt talat, längre och längre mellan gångerna.

– Jag märkte det i söndags när jag pratade med en släkting i Tyskland. Det tog mig några minuter för att hitta de rätta orden. Men sedan flöt det på bra.

Har du agerat testpilot gentemot eleverna på Furulund?

– Nej, aldrig. Men jag är öppen för allt, haha.